Solvig Rönn-Christiansson, Göteborg

Född i nådens år 1902, då födelsekontroll var ett alldeles okänt begrepp i arbetarleden, blev jag den sjunde i en syskonskara på tio stycken. Till att försörja en så stor familj var givetvis en lyktskötares lön alltför knapp, varför jag efter avslutad skolgång eller vid tretton års ålder måste ”hjälpa till” att försörja mig själv. Under krigstid och med en avlöning på åtta kronor i veckan blev tillskotet inte så bländande. Sedan följde anställningar som hembiträde och dylikt med ty åtföljande blygsamma löner. Då skolutbildningen saknades – trots brinnande lust för skolan – fanns ju inte mycket att välja på i yrkesväg.

Så kom Jag upp I tjugoårsåldern. De sociala anlagen inom mig – ett arv från min mor – väcktes genom umgänget med radikalt tänkande vänner. Så småningom blev jag på ett logiskt sätt övertygad om att det sätt på vilket vi arbetarbarn och ungdom fått lära oss inställningen till livet var grundfalsk. Jag blev medveten om att den vetenskap, som heter socialism var något som stämde överens med ens eget rättsbegrepp på ett logiskt och sunt sätt. Resultatet kunde bara bliva ett. 1924 blev jag medlem av S.K.P. Något år därefter även medlem av Kommunal arbetarfackföreningen. Partiet blev min egentliga skola, där de teoretiska förläsningarna fångade mig mest. Besökte även de cirklar som anordnades. Självklart blev den kommunistiska pressen med sin klara koncisa inställning till arbetarklassens brännande problem en utomordentlig lärdom. Blev i tillfälle att bevista en fjortondagarskurs som partiet anordnade i aug. 1929. Kom mig till stor nytta, då partiet därefter sprängdes. Nu måste alla krafter fram även om kvaliteten ej var så hög, och så blev jag agitator för partiet. En svår men intressant period.

1930 kom jag med som delegat på en studieresa i Sovjet. Har besökt en massa platser i västra Sverige i min egenskap av agitator.

Alltifrån början av mitt medlemskap i fackföreningen måste jag lägga bort räddhågan att träda fram. Såsom varande ensam org. Kommunist gällde det att försvara partiets linje i de fackliga frågorna. Tillhör nu avd. styrelsen och är dess sekr.

Allt som allt. Jag anser att medlemskap i S.K.P. inte bara till för individen en livsföring. Den är en skola där man får lära sig hur två produktionssystem verkar. Den tvingar till dagligt praktiskt arbete framför allt i fackliga och andra massorganisationer. Med ett ord man lär sig bli en förespråkare för Socialismen.

Solvig Rönn-Christiansson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.