Sommarlovet är nu över, mer än 1 300 000 elever återvänder i dagarna till Sveriges grundskolor och gymnasier tillsammans med ca 130 000 lärare.
Förväntningarna inför skolstarten är många, framförallt vill barnen lära sig något nytt men också tillbaka till den sociala gemenskap som råder på de flesta skolor, träffa nya och gamla kompisar, lärare och övrig skolpersonal.
En del elever går säkert till skolan med fjärilar i magen, men de flesta eleverna i Sverige tycker det är roligt att gå till skolan och ser förmodligen fram emot skolstarten. Hur lärarna känner är nog svårare att sia om, många tar tillfället i akt och byter skola under sommarlovet, en stor del lämnar skolan för att söka annat arbete. Det är väl i och för sig inte något nytt, så har det varit sedan tidernas begynnelse. Men där finns en skillnad, i dag är det andra anledningar än nyfikenhet och strävan efter miljöombytte som orsakar personalomflyttningar. I dag är det ojämlikhet, dålig disciplin i klassrummen, lärare som drunknar i pappersexercis och skolval som inte fungerar enligt OECD:s experter efter en granskning av den svenska skolan.
Den svenska skolan står inför stora problem. I internationella jämförelser är den svenska skolan på tillbakagång och den negativa utvecklingen accelererar.
Förklaringarna till de försämrade resultaten i den svenska skolan får en hel del lika och olika förklaringar från de svenska politikerna och partierna som burit ansvaret för skolans utveckling de senaste 30 åren. Felfriheten lyser över de egna prestationerna medan andras felgrepp belyses. I dag har man dock ett mantra som man är överens om för att rädda den svenska skolan till eftervärlden, höjda lärarlöner och statusen för lärarkåren är räddningsplankan. Förklaringen på hur man skall gå tillväga lyser dock med sin frånvaro, om man inte är så naiv att tro att höjda löner automatiskt höjer statusen. Däremot är vi övertygade om att statusen skulle höjas betydligt om man lyssnade mer på pedagogerna om skolans arbetsplaner än på de ekonomer som utsetts till experter på allt från barnomsorg till äldrevård under de senaste åren när man experimenterat med nyliberala lösningar. Nyliberal politik har visat sig skadlig för mer än barn och ungdomar i den svenska skolan.
Om där fanns ett pris för fantasifulla bortförklaringar borde det gå till Christer Nylander, skolpolitisk talesperson för Folkpartiet och vice ordförande i utbildningsutskottet. ”Jag hoppas att de senaste årens beska besked ska bli en väckarklocka. Pisa-resultaten från 2013 som visade att de tonåringar som gått i den skola som dominerades av den svenska 68-vänsterns idéer, halkar efter elever i andra länder.”
2006 tillträde en regering som har haft en folkpartistisk skolminister, sedermera befordrad till utbildningsminister under alla åren från 2006 till 2014.
Deras insatser har varit bedrövliga och mest av allt bidragit till att skapa kaos i skolan genom att plåga lärarna med pappersexercis och med skolval som inte fungerar. Man klarade inte ens av att genomföra den reform som skulle ge lärare deras lärarlegitimation, många får inte sin legitimation på grund av byråkratiskt krångel och samtidigt ska lärare från och med den 1 juli vara behöriga och legitimerade för att kunna bli tillsvidareanställda och få sätta betyg. Och deras insatser för att utbilda lärare, förskollärare och fritidspedagoger efter de behov vi har i samhället innebär att det kommer att saknas 70 000 heltidstjänster de närmaste fem åren. Mer än hälften av alla legitimerade lärare kommer att behöva anställas i de tre storstadslänen, var resten av landet skall få sina legitimerade lärare ifrån har man ingen plan för.
Jan Björklund upprepar ofta att skolan ska återförstatligas. Kommunaliseringen är huvudorsak till dagens ökade skillnader och sämre skolresultat och det kan ju verka vällovligt men det är de ökade skillnaderna mellan skolor inom samma kommun som är det stora problemet, enligt Skolverket.
För nästan 25 år sedan sjösattes ett världsunikt experiment med den svenska skolan. Då infördes det fria valet av skola, systemet med fristående skolor, modellen med skolpeng och att aktiebolag fick rät¬ten att driva skolor. Den svenska skolan marknadsutsattes. För detta vilar även ett stort ansvar på den nuvarande utbildningsministerns parti MP.
Skolans uppdrag är enligt skollagen att ge alla barn och unga en likvärdig utbildning av hög kvalitet. Men med aktiebolag blir det omöjligt, skriver representanter för Nätverket för en likvärdig skola. ”Enligt aktiebolagslagen har ett aktiebolag som huvudsyfte att gå med vinst. Aktieägarna ska veta att ledningen för bolagen inte försnillar deras ¬pengar på ovidkommande projekt utan fokus ska ligga på vinstmaximering. Därför planeras verksamheten och budgeten så att vinsten ska bli så stor som möjligt. All verksamhet i skolan skärskådas och inriktas på att ge ett ekonomiskt överskott.
Med sitt sållade elevurval kan skolaktiebolagen hålla en mycket låg lärartäthet eftersom dessa -elever fungerar väl även med en liten lärarinsats. Både elever och föräldrar är nöjda trots att dessa skolor skulle kunna prestera betydligt bättre med sina goda förutsättningar och goda ekonomi. -Genom att höja lärartätheten skulle de kunna få än bättre kunskapsresultat. Men det gör inte skol-bolagen för då naggas vinsterna i kanten.
Skolaktiebolag sänker således resultaten i de kommunala skolorna genom sin elevsållning samtidigt som de underlåter att ge sina egna elever den undervisning som de har fått resurser till. Förekomsten av skolaktiebolag är en av de viktigaste orsakerna till att elevresultaten sjunker både i toppen och i botten av det svenska skolsystemet.”
SKP:s bildningsmål är människor med samhälls- och kulturförståelse, god professionell kunskap med närhet till arbetslivet och behov av fysisk aktivitet.
Den 9-åriga enhetsskolan som på 1960- och 70-talet mildrade klasskillnaderna och blev en mera likvärdig skola stod inte pall när marknadstänkandet tog plats i utbildningssystemet. I dag är den svenska skolan en av de mest avreglerade i världen. En så likvärdig skola som möjligt ska ha staten som huvudman och en resursfördelning efter behov. Friskolor, skolpeng och fritt skolval har bevisligen, och främst i storstäderna, bidragit till ökad segregation där de kommunala skolorna har krympande elevantal och därmed mindre pengar eftersom föräldrar med högre utbildningsbakgrund gör aktiva val för sina barn. Arbetarklassens barn, och bland dem många invandrarbarn, som inte är vana att protestera är förlorare.
Skolan ska ge en trygg arbetsmiljö med fler vuxna och hålla hög kvalitet med lärare med gedigen utbildning och fortbildning som kan koncentrera sig på undervisningen. Elever med behov av särskilt stöd ska få den hjälp de behöver för att klara sin skolsituation.
De senaste Pisa-mätningarna har gett en dyster bild av svenska elevers kunskaper.
Den avreglerade skolan har lett till förfall på många områden.
Sveriges Kommunistiska Parti arbetar för:
Lagen om friskolor och skolpengen avskaffas!
Fler lärare, speciallärare och annan personal!
Höjda lärarlöner med kollektivavtal utan karriärtjänster!
