Ledare: Staten och kapitalet i samma båt?

Staten och kapitalet sitter numera inte i samma båt, nu sitter de i samma flygmaskin när de reser för att träffa en medeltida diktatur i Saudiarabien för att återställa de goda relationerna mellan svenska kapitalet och den saudiska diktaturen.

Saudiarabien ett land där det fram till 1962 var tillåtet med slaveri. Än idag behandlas gästarbetare bryskt, de kan hållas inlåsta av sina arbetsgivare, utsättas för misshandel och våldtäkter, och i vissa fall sedan slängas i fängelse för att ha blivit ”olagligt gravida”. Och av landets ca 28 miljoner invånare är en tredjedel gästarbetare.

Statsministern Stefan Löfven var nöjd med besöket som han summerade med orden ”Relationen mellan Sverige och Saudiarabien är stabil och bra. Ordningen är återställd till tiden före den diplomatiska krisen.”

Den diplomatiska kris som utlöstes av att utrikesminister Margot Wallström förra året kritiserade att en bloggare dömts till tusen piskrapp och 10 års fängelse, och att Sverige sagt upp ett handelsavtal, som bland annat innebar att man skulle bygga en vapenfabrik till Saudiarabien, nådde den diplomatiska ”krisen” full styrka. Det hjälpte inte att man skickade näringsministern till Saudiarabien, och innan dess hade kungen sänt två brev till sin saudiske kollega för att gjuta olja på vågorna. Ingenting tycktes lugna kapitalisterna och monopolföretagen som blev så oroade över effekterna av markeringarna mot Saudiarabien, att de beslutade bilda ett affärsmannaråd mellan handelskamrarna i de båda länderna. När Saudikrisen rasade som mest, skrev 30 näringslivsdirektörer på DN Debatt och varnade för att Sverige riskerade att uppfattas som en opålitlig partner, vilket skulle drabba svenska företag som vill göra affärer med Saudiarabien.

Det är mot bakgrund av detta man ska se Löfvens besök hos kungen i Riyadh.
Och tydligt blir det när vi ser vilket resesällskap han väljer, Marcus Wallenberg, ordförande i krigsmaterialtillverkaren Saab sedan tio år tillbaka, dessutom Maria Rankka som tidigare var förste vice ordförande i Moderata ungdomsförbundet och medarbetare till Carl Bildt, vd för tankesmedjan Timbro och är sedan 2010 vd för Stockholms handelskammare.

Vad resesällskapets ambitioner med resan är står ganska klart, affärer, vapenaffärer oavsett mänskliga rättigheter eller Saudiarabiens flagranta krigsförbrytelser är det de hägrande profiterna som står i fokus.
Wallenberg påstår att ”Saudi är en av de 20 största ekonomierna i världen och har en lång tradition av industri. Och landet kommer, om de orkar igenom alla utmaningar, att utvecklas till en ännu större ekonomisk kraft i det här området som ändå är ett rikt område och en möjlig samarbetspartner till Sverige. Vi är som land väldigt beroende av samarbetspartner över hela världen för vårt välstånd.”

Vårt beroende av Saudi är betydligt mindre än vad Wallenberg påstår, men hans profiter gynnas av i hög grad om han får fortsätta sälja krigsmaterial, som har en betydligt högre profitnivå än produkter för fredliga ändamål, profitnivån inom krigsmaterialindustrin kan förmodligen bara tävla med profitnivån inom läkemedelsindustrin. Och den lång tradition av industri består av oljeindustrin som till 90 procent står för Saudiarabiens exportinkomster. Ungefär en sjättedel av världens kända oljetillgångar finns i Saudiarabien som är världens största oljeexportör.

Oavsett profiterna är Saudiarabien ett ganska betydelselöst exportland för Sverige, det sammanlagda värdet av exporten till Saudiarabien utgjorde 0,8 procent av det totala exportvärdet, omkring 1/3 av exportvärdet består av importerade insatsvaror och insatstjänster. Merparten bestod av krigsmaterial och en del utrustning som kan användas både civilt och militärt.

Att den svenska exporten till Ryssland har sjunkit med 7 procent, Rysslands andel av den totala exporten var 1,2 procent, bekymrar inte Wallenberg därför att där är det främst mjölkbönder och lantbrukare som är förlorare och får slakta sina kor.

Men den saudiska krigsmakten har ekonomiska muskler, det är väl det som lockar Wallenberg.
Den saudiska krigsmakten har en budget på över 350 miljarder kronor vilket motsvarar 11,4 % av bruttonationalprodukten. Krigsmakten utgörs av en yrkesarmé och omfattar omkring 250 000 soldater, inklusive paramilitära styrkor. Till detta kommer en mobiliseringsreserv på omkring 5,9 miljoner man. Där finns profiter att hämta för krigsmaterialindustrin.

Vi vet att Saudiarabien är en av IS-statens olika terrororganisationers främsta finansiärer och vapenleverantörer, dessutom begår man grova krigsbrott i grannlandet Jemen.

För en tid sedan kunde man läsa om hur en begravning med hundratals tätt samlade människor bombades av saudiskt stridsflyg, troligen det värsta av otaliga krigsbrott begångna av Saudiarabien sedan den hårdföra diktaturen förra året inledde sin bombkampanj mot grannlandet Jemen. Det redan utarmade landet har bombats sönder och samman med amerikansktillverkade stridsflygplan och bomber. Tusentals civila har dödats och miljontals tvingats på flykt. I västmedia hörs knappt några protester och vi har inte sett några från Löfven och Wallenberg heller.

Löfven fick också samtala med Thoraya Obaid, 71 år gammal, som sa ”Det här är inte ett land av revolution, det är ett land av evolution, och anmärkte att de unga i Saudiarabien är alldeles för otåliga. Hon tror inte att kvinnor kommer att bli fullt myndiga inom överskådlig tid. Men det diskuteras att låta kvinnor ta sina barn till läkaren utan tillstånd av sin förmyndare. Det är ett steg på vägen.

Efter mötet sade vår feministiske statsminister Stefan Löfven att jämställdheten i Saudiarabien går åt rätt håll. Han påpekade att också Sverige har problem när det gäller jämställdheten.

Hans bugande för kapitalets profiter kan bara jämföras med Kung Carl Gustafs positiva omdömen om envåldshärskaren i sultanatet Brunei som han 2004 beskrev som en ledare som står nära sitt folk och inte som någon diktator.

Löfven anser att Saudiarabien är en viktig politisk och ekonomisk aktör med en nyckelroll för utvecklingen och säkerheten i regionen. Om det grundar sig på alliansen med USA eller deras samverkan med IS och andra terrororganisationer, ges inga svar.

Efter detta besök kan man fundera på vad Sverige har för uppgift att fylla i FN:s säkerhetsråd, ytterligare en röst för imperialismens intressen med Saudiarabien som medspelare.

Skriv ut