UTRIKES I en kraftfull manifestation av arbetarsolidaritet trotsade tusentals demonstranter den 3 maj – både judar och araber – israeliska myndigheters förbud och hot för att protestera mot kriget i Gaza och kapitalismen som när detta krig. Demonstrationen organiserades av Israels Kommunistiska Parti (Maki) och Demokratiska fronten för fred och jämlikhet (Hadash).
Manifestationen ägde rum i Nazareth och leddes av Kommunistiska ungdomsförbundet.Deltagarna bar röda fanor och plakat med slagord mot ockupationen, fascism och social utsugning. Bland demonstranterna fanns parlamentsledamöter, fackliga representanter och ledare från arabiska samhällen.
Adel Amer, generalsekreterare för Kommunistiska Partiet, fördömde Israels offensiv och krigsbrott i Gaza och kallade den för etnisk rensning. Han anklagade premiärminister Netanyahu för att medvetet underblåsa konflikten för att krossa det palestinska folkets rätt till självbestämmande och stärka sin inrikespolitiska ställning.
En parallell demonstration hade redan genomförts i Tel Aviv 2 maj, och även där marscherade judiska och arabiska demonstranter tillsammans mot militarism och kapitalism. Dessa gemensamma handlingar är resultatet av en lång tradition av klasskamp i Israel, där Hadash och Maki har varit ledande krafter för att ena arbetarklassen över etniska och nationella gränser. Samtidigt pågår protester i Gaza där invånare riktar sitt missnöje mot Hamas. De kräver att Hamas slutar använda civila som sköldar och att de ska överlämna makten. I både Israel och Palestina uttrycker arbetare sin vilja att sätta stopp för kriget – inte genom ytterligare bombningar utan genom att bryta med de reaktionära krafter som håller folken i gisslan.
Myndigheternas svar har varit hårt. Israels säkerhetsministerium beskrev de gemensamma demonstrationerna som ett ”hot mot nationell enhet”, och högerpolitiker har krävt att arrangörerna åtalas. Trots detta växer rörelsen.
Bakom protesterna står en analys: kriget är inte en konflikt mellan folk, utan en klasskonflikt. Kapitalet tjänar på kaos och rädsla – folket förlorar. Ett gemensamt motstånd är det enda som kan stoppa kriget. Kapitalet har inga betänkligheter när det kommer till profitperspektiv, och Israel har själv en gång hjälpt till att bygga upp Hamas för att bekämpa andra politiska organisationer. Israeliska och palestinska arbetare har i grunden samma intresse av att bryta kapitalismens makt.
De röda fanorna i Nazareth och Tel Aviv är inte bara symboler – de är löften. Löften om att arbetarklassen i Mellanöstern, trots allt, kan resa sig tillsammans. Kampen mot kriget är kampen mot kapitalismen. Freden kommer inte uppifrån – den byggs i handling, i solidaritet, i revolution. Det viktiga är kampen mot kapitalet i båda Israel och Palestina.
