INRIKES Sverige och Estland har slutit ett avtal som innebär att upp till 600 svenska fångar kan placeras i Tartu-fängelset från nästa sommar. Avtalet bygger på en idé som först presenterades av Sverigedemokraterna, men det är inte bara de så kallade Tidöpartierna som tycker det här är en bra lösning: även centern och socialdemokraterna är med på noterna, eftersom det råder platsbrist i den svenska kriminalvården.
Omröstningen i riksdagen ska ske under våren 2026. För ett godkännande av avtalet krävs kvalificerad majoritet i riksdagen, och om detta kan åstadkommas träder avtalet i kraft den 1 juli 2026.
Någon däremot?
Det systemparti som brukar kalla sig ”Vänster” hittar vi i en besvärad tystnad, tycks det, eftersom de hittills inte har kommit med något uttalande men inte heller deltagit i studiebesök på det tilltänkta fängelset. Även Miljöpartiet sitter just nu tyst i båten.
Fackförbundet Seko som organiserar c. 5500 anställda inom kriminalvården har protesterat – dels handlar det om att denna outsourcing är ett första steg mot privatisering av kriminalvård och att rättssäkerheten hotas, och dels handlar det om orimliga praktiska problem med transporter och permissioner. Akademikerförbundets Fredrik Hjulström säger: ”Beslutet riskerar att flytta problemen – inte lösa dem. Rehabilitering, utslussning och kontakten med anhöriga blir svårare. Det ökar risken för återfall och skapar mer arbete för socialtjänst och kriminalvård på hemmaplan.”
Vad är poängen?
Ekonomiskt finns inget stort att vinna på det hela: Sverige betalar minst 335 miljoner kronor per år för 300 platser (dvs. ungefär 1,1 miljoner per år och plats) medan extra intagna kostar cirka 94 000 kronor per månad. Transporterna mellan länderna är inte inkluderade. En fängelseplats i Sverige går på runt 1,4 miljoner per år .
Så vad handlar det om? Ja , naturligtvis är det platsbrist. Tidöpartiernas ”hårdare tag” har genererat fler fångar eftersom man inte är intresserad av det som verkligen skulle förhindra ungdomar från att bli kriminella. Det som behövs är ju i grunden åtgärder som egentligen är omöjliga att implementera under kapitalismen. För arbete, framtidshopp, ett slut på den systematiska rasismen hos myndigheter och arbetsköpare, bra skolor och en rehabilitering som är värd namnet är inget som kapitalets stat är villig att satsa på. Fängelse är enklare – och att bygga fler i Sverige skulle kanhända ändå göra det alltför tydligt för de arbetande människorna vad den här staten står för.
Det finns en annan aspekt också: den rättsosäkerhet som fackförbunden är oroliga över kan vara en tillgång för den borgerliga staten i framtiden – när de som står för en annan samhällsordning sitter inlåsta utanför Sverige är det så mycket svårare att mobilisera motståndet och stödet till politiska fångar.
Därför räcker det inte att protestera mot outsourcing av kriminalvården – det är nödvändigt att protestera mot det samhälle som skapar kriminalitet, och det samhälle som i framtiden kommer att kriminalisera det revolutionära motståndet!
