UTRIKES Europeiska ledare reagerade snabbt på det nya avtalet om vapenvila för Gaza, men deras entusiasm verkade mer handla om att stärka banden till USA:s president Donald Trump än om verklig fred för palestinierna. Uttalandena från EU och flera europeiska regeringar var fyllda av beröm till USA, medan de undvek att ta upp Europas egen roll i att förse Israel med vapen under folkmordet, skriver nyhetsportalen People’s Dispatch.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen lovade stöd för humanitärt bistånd och framtida återuppbyggnad – utan att nämna EU:s tidigare passivitet. Även Italiens extremhöger-premiärminister Giorgia Meloni uttryckte vilja att bidra till Gazas återuppbyggnad, trots att deras regering konsekvent stött Israel och levererat vapen till ockupationsmakten.
Riktigt löjligt blev det förresten när italienska utrikesministern Antonio Tajani visade video-klipp med Gaza-bor som viftade med italienska flaggor, utan att förstå att det som uttrycktes var ett tack för att italienska arbetare och studenter organiserade två generalstrejker och stora demonstrationer till stöd för Gaza.
I Sverige säger utrikesminister Maria Malmer Stenergard att hon känner hopp. Hon ser vapenvilan som ett ”verkligt genombrott” och menar att det till stor del var USA:s förtjänst att avtalet kom till stånd.
Ja, på senare tid har vi fått bevittna ett antal märkliga kappvändningar hos det europeisk kapitalets hantlangare. Jovisst, man stödde plötsligt en palestinsk stat, på väldigt begränsat sätt, förstås – eftersom man ville profilera sig i motsats till USA som stod obetingat på folkmordets sida och hotade att bli Israels största samarbetspartner i den kommande exploateringen av Gazaremsan. Samtidigt ökade man repressionen mot Palestina-solidariteten på hemmaplan och fortsatte de ekonomiska transaktionerna med Israel.
Och nu har vi plötsligt en USA-stödd vapenvila, och det verkar som om Trump har dragit en kapitalets storvinst. Då har det plötsligt blivit så mycket viktigare att stryka USA medhårs och de berömmande orden flyter lätt: nu gäller att få vara med och dela på den palestinska kakan när återuppbyggnaden ska exploateras.
Därför är vapenvilan ingen slutlig folklig seger, även om den drivits fram av folkligt motstånd – den är ett första steg, och solidariteten världen över måste fortsätta för att hjälpa det palestinska folket att förhindra en brutal, imperialistisk återuppbyggnad som bara ger vinning till det kapital som lyckas få in foten på palestinsk mark.
