UTRIKES Andelen människor som identifierar sig som religiösa fortsätter att sjunka globalt. Enligt Statista Global Consumer Survey betraktar 79 % av Kinas vuxna befolkning sig som ateister eller icke-religiösa – den högsta siffran i världen.
Studien visar tydliga kulturella skillnader. I Storbritannien saknar omkring 40 % religiös tillhörighet, i Italien 26 %, medan Indien ligger i den motsatta änden av spektrumet: endast 2 % identifierar sig som icke-religiösa, vilket återspeglar religionens djupt rotade roll i samhället.
I Sverige tillhör ungefär hälften av befolkningen Svenska kyrkan (cirka 5,4 miljoner), och andelen fortsätter sjunka—vid utgången av 2023 var “drygt 52 procent” medlemmar. Samtidigt växer gruppen som saknar religiös tillhörighet och den praktiserade religiositeten minskar, vilket bekräftar den långsiktiga sekulariseringstrenden. Enligt world population review, var Sverige en av de mest ateistiska länder i världen i.
Ett mer långsiktigt perspektiv från Gallup International bekräftar den globala trenden. Mellan 2005 och 2024 sjönk andelen som ser sig som religiösa från 68 % till 55 %, medan andelen icke-religiösa steg från 21 % till 28 %. Gruppen uttalade ateister växte samtidigt från 6 % till 10 %.
Sekulariseringen följer därmed samma mönster som kapitalismens teknologiska utveckling: vetenskap, utbildning och urbanisering undergräver religionens sociala funktion som ideologiskt stöd för klassamhället.
Trots stora regionala skillnader visar utvecklingen att den religiösa världsåskådningens grepp om massorna långsamt försvagas, och att det materiella samhällets villkor alltmer formar människors världsbild.
I marxistisk mening speglar detta hur det materiella samhällets utveckling urholkar religionens ideologiska funktion i klassamhället: kapitalets institutioner börjar tappa greppet om arbetarklassens och massornas världsbild när vardagens villkor, vetenskapen och utbildningen i ökad grad flyttar fokus från dogmer till materiell verklighet.
Josef Brant
Dagens ”opium för folket” är inte längre religionen i Sverige och flera andra västländer – det är konsumismen där människor drunknar i reklam och lånelöften, influencers som talar om hur man måste leva för att räknas och en hel värld som visar upp lyckad konsumtion på sociala medier. Den som inte klarar det och den som kämpar förtvivlat lider av psykisk ohälsa ovanpå det elände som orsakas direkt av kapitalismens utsugning. Jag tror tyvärr inte att detta som man kanske kan kalla för ”kapitalistisk materialism” betyder att kapitalet tappar greppet om arbetarklassen. De tappade ett grepp och hittade genast ett nytt istället..
Tack, Marina – bra iakttagelse. Jag håller med: i Sverige och stora delar av väst har “opiumet” i hög grad förskjutits från kyrkbänken till konsumtionens och uppmärksamhetsekonomins altare. Reklam, krediter och algoritmer disciplinerar arbetarklassen lika effektivt som predikstolen gjorde – skuld i plånboken och skuld i samvetet.
Samtidigt ser vi att detta “nya opium” spricker när reallöner pressas och kreditkarusellen stannar; missnöjet växer. Och parallellt använder kapitalet fortfarande religionen där den biter – USA, Ryssland m.fl. – ofta i paket med nationalism och reaktion. Poängen i min text var just tendensen: materiell utveckling undergräver religionens grepp över massorna, men kapitalet hittar nya ideologiska verktyg. Din invändning skärper den slutsatsen – tack!