UTRIKES FACKLIGT Den amerikanska fackliga centralorganisationen AFL-CIO har tillsammans med nitton andra fackförbund skickat brev till fyra utskott i USA:s kongress med krav på att inte luckra upp lagen om kontroll av toxiska ämnen, TSCA. Det rapporterar Peoples World. Facken varnar för att Vita huset och den nuvarande EPA-ledningen, under Donald Trumps administration, försöker vrida tillbaka klockan vad gäller skyddet för arbetare som utsätts för farliga kemikalier.
Planerna går ut på att minska omfattningen av tester och tillåta att nya kemikalier släpps ut på marknaden innan fullständiga riskbedömningar är klara. Dessutom kritiserar facken att miljömyndigheten vill bygga in ett permanent antagande om användning av andningsskydd på arbetsplatser – som om det vore en stabil och tillräcklig säkerhetsnivå.
I sina brev påpekar fackförbunden att andningsskydd inte kan ersätta verkliga säkerhetsåtgärder. Masker sitter ofta dåligt, är obekväma, hindrar kommunikation och används därför i praktiken bristfälligt. Att göra personlig skyddsutrustning till ”normalläge” innebär i verkligheten att arbetsköparna slipper investera i säkrare processer, bättre ventilation och giftfria alternativ.
Facken understryker att kemisk exponering redan idag är ett massivt arbetsmiljöproblem. En studie från 2019 uppskattar att omkring 135 000 människor dör varje år i USA av arbetsrelaterade sjukdomar, varav en betydande andel har koppling till giftiga ämnen. TSCA-lagen, som infördes 1976, förstärktes 2016 och skärptes ytterligare 2024 under Joe Bidens administration, då riskbedömningarna inte längre fick utgå från att personlig skyddsutrustning alltid används korrekt. I mars 2025 meddelade dock miljömyndigheten EPA att reglerna ska ses över enligt Trumps direktiv, med målet att presentera nya, mer tillåtande normer 2025 och klubba dem slutgiltigt 2026.
Arbetarklassen betalar priset
Konflikten blottlägger den grundläggande motsättningen: under kapitalismen vägs varje säkerhetsregel i kemi- och processindustrin mot profitmarginalen, medan arbetarklassen betalar priset i cancer, lungsjukdomar och förkortade liv. När bolagen räcker fram ett billigt andningsskydd och kallar det “lösning” individualiseras risken och klassansvaret tvättas rent—i stället för att ersätta giftiga ämnen, kapsla in processer och bygga om hela produktionskedjor efter människolivets krav. Den borgerliga staten, genom regleringsfångenskap och “kostnads–nytto”-kalkyler, fungerar som kapitalets advokat: “rimliga” gränsvärden blir ett administrerat utsläppstillstånd.
Arbetarklassens svar kan inte vara personliga skyddstips, utan makt: skyddsombud med stopp-rätt, strejkrätt för säkerhet, oberoende arbetarkommittéer som mäter och offentliggör risker, och ett politiskt program för substitution, processomställning och offentlig äganderätt över faroindustrierna. Först när produktionen planeras efter samhälleliga behov—inte utdelningar—kan principen gälla: noll exponering där det är möjligt, och ingen produktion som kräver att arbetare offrar sina lungor för ägarnas balansräkningar.
