UTRIKES FACKLIGT USA:s president Donald Trump har uppmanat McDonald’s franchisetagare och leverantörer att aktivt motarbeta höjningar av minimilönerna. Uttalandet kom under McDonald’s så kallade ”Impact Summit” i Washington, där Trump talade inför kedjans ägare, operatörer och leverantörer och varnade dem för konsekvenserna av stigande löner för arbetarna.
Trump hävdade att lönerna i USA nu stiger i den snabbaste takten på årtionden och framställde detta som ett hot mot ekonomin. Han uppmanade deltagarna att kontakta kongressledamöter och senatorer för att sätta stopp för höjningar av den lagstadgade minimilönen, med särskild udd mot delstater som försöker höja lönerna i låglönesektorer som snabbmat. I talet angrep han bland annat Kalifornien, där minimilönen för fastfood-arbetare nyligen höjts till 20 dollar i timmen.
Samtidigt försökte Trump måla upp McDonald’s prissänkningar och kampanjmenyer som bevis på att hans politik ”får ned priserna” och normaliserar inflationen, trots att prisnivån i verkligheten fortfarande är hög och många arbetare kämpar med ökade levnadskostnader. Kedjan driver bland annat rabatterade ”value meals” för att locka låginkomsttagare som pressas av dyrare mat och boende.
På federal nivå har minimilönen legat fast på 7,25 dollar i timmen sedan 2009, vilket innebär en kraftigt urholkad köpkraft jämfört med tidigare årtionden. I många delstater har lokala minimilöner höjts, men för stora delar av den amerikanska arbetarklassen – särskilt i sydstater och landsbygdsområden – ligger lönerna fortfarande på eller strax över den federala minimigränsen.
Ren klasspolitik uppifrån
Att en president ställer sig inför fast-food-kapitalet och manar till kamp mot höjda minimilöner är ren klasspolitik uppifrån: staten uppträder som bourgeoisins verkställande utskott och försvarar mervärdesutsugningen mot varje försök till lönehöjning. Fast-food-modellen bygger på låglöner, hög omsättning och fackkross—franchiseformen lägger riskerna på småoperatörer eller småborgare medan kedjans ägare och finanskapitalet skördar profiterna. När Trump talar om “sunt förnuft” menar han kapitalets sunda förnuft: att låsa fast arbetarklassen i fattigdomslöner för att säkra utdelningar och aktieåterköp.
Det här handlar inte om “debatt” utan om styrkeförhållanden. Arbetarklassen svarar inte med böner utan med organisering: kollektivavtal, sympatiåtgärder, strejkfonder och politiska krav som indexerad minimilön—men framför allt med klassens egen enhet och disciplin under arbetarklassens ledning. Varje höjd timlön är en spricka i profitregimen; varje organiserad arbetsplats är ett steg bort från kapitalets diktatur.
