KRÖNIKA Missade larm ledde till 12 dödsfall, visar en granskning som SVT gjort. Vidare står det i granskningen att under 2024 avslutade IVO 190 lex Sarah-anmälningar inom hemtjänsten.
”Fem av de döda hade larmat efter hjälp, men förgäves. Hemtjänsten hade missat att svara. En av de drabbade dog i ensamhet efter att ha larmat sju gånger. En annan som drabbats av stroke fick hjälp först efter drygt två timmar. Bland de övriga dödsfallen avled fyra personer efter att ha blivit utan mat, omsorg – eller bådadera – under längre tid. Totalt har SVT hittat 43 fall där brister i larmhanteringen har lett till – eller riskerat att leda till – allvarliga konsekvenser.”
Vad beror det på? Underfinansiering och orimliga förutsättningar står det att läsa vidare. Men vad är orimliga förutsättningar? Att personalen för varje omvårdnad bara har 6–7 minuter på sig att ta hand om? Att personalen inte räcker till? Att privatiseringen har försvårat omsorgens redan eländiga situation?
Alla de som leder IVO känner till personalens arbetsvillkor. De som leder Arbetsmiljöverket konstaterar att stress och samvetskval bidrar till en ohållbar situation! Det kan inte fortsätta, säger alla de som personligen har bidragit till den beklagliga situationen. Hade man trott på att de menar allvar, skulle man tycka att de är kommunister som protesterar och kräver åtgärder.
Med åtgärder menas att genom personalens, men också med hela arbetarrörelsens kamp, tvinga kapitalet att åtminstone sluta döda folk i profitens namn genom att ordna flera anställningar. För att det är kriminellt att ha så lite personal att de inte hinner skynda sig när alarmen låter.
Men vad gör alla dessa institutioner och myndigheter? Jo, de vädjar till arbetsgivarna att ta det på allvar. De vädjar som om alla gamlingar inte har bidragit hela sitt liv till att bygga det här landet. De är hycklare helt enkelt. Och stora hycklare dyker också upp inom systempartiernas borgerliga politik på grund av den bedrövliga situationen.
V-ledaren har vaknat plötsligt och uppger att en kriskommission behöver titta på resursfördelningen till äldreomsorgen, på personalens kompetens och på minutstyrningen, som om hon bodde på en annan planet och nyss kommit till jorden! Bara kravet på att kolla på personalens kompetens väcker frågor om den väg kommissionen kan ta.
Vi har bitter erfarenhet av dessa borgerliga knep som i praktiken betyder att en kommission ska sammanträda i några år för att föreslå det som är uppenbart och som V låtsas att de inte känner till. Mera hycklare gör så att vi dör!
Hur vi än ser på detta, så är också arbetarrörelsen vittne till en misär som klassificeras som brott, och LO ledningen spelar allan! Därför, hur det än tråkigt det än låter, är svaret på alla frågor det här väcker ett engagemang i kampen för socialismen. Ju förr desto bättre!
Panos Alepliotis
