UTRIKES I ett beslut som återigen blottlägger religionens roll som ett verktyg för den härskande klassen, har USA:s skattemyndighet, IRS, beslutat att kyrkor och religiösa samfund nu får uttryckligt stödja politiska kandidater – utan att förlora sin skattebefriade status. Det innebär att staten nu direkt finansierar religiös valpropaganda, ett drag som avslöjar den amerikanska statens förbund med kyrkan som ideologisk garant för kapitalmaktens fortlevnad.
Beslutet kommer efter juridiska påtryckningar från två kyrkor i Texas och en kristen medieförening, men dess verkliga betydelse ligger bortom det juridiska. Genom att likställa politiska uttalanden under gudstjänster med ”privata familjesamtal”, suddar IRS ut gränsen mellan offentlig borgerlig makt och religiös manipulation, i syfte att konsolidera kapitalets kontroll över arbetarklassen även på det ”andliga” planet.
Religionen har länge fungerat som ett opium i den amerikanska klassdiktaturen – inte i bemärkelsen att den dövar smärta, utan att den förvanskar verkligheten och legitimerar underkastelse. Med predikstolen som valplattform, erbjuds inte folket tröst, utan lojalitet mot sina förtryckare.
Det spelar ingen roll om den religiösa agitationen gynnar ”republikaner” eller ”demokrater” – det är samma härskande klass som talar genom olika tungor. Kyrkan fungerar här som ett ideologiskt kitt, som fäster arbetarklassen vid den borgerliga staten och hindrar den från att fatta sin historiska roll.
Borgerliga demokratin har aldrig varit neutral
Beslutet är ett tydligt exempel på hur den borgerliga staten alltmer släpper den liberala fernissan och öppet använder förkapitalistiska institutioner – såsom kyrkan – för att befästa sin makt. Religionen får här rollen av ideologisk murbräcka mot sekulär, progressiv och framför allt klassmedveten organisering.
Det visar att den borgerliga demokratin aldrig varit neutral – att tala om ”yttrandefrihet” eller ”religionsfrihet” i ett klassamhälle är meningslöst, när dessa friheter alltid kommer väga tyngst i händerna på de som äger både kyrkorna och fabrikerna. En arbetarstaten däremot bryter med denna ordning – inte genom förbud eller censur – utan genom att organisera samhället utan exploatering, där människan inte längre behöver drömma om frälsning, eftersom hon har börjat bygga sin egen frigörelse.
