UTRIKES Minst 30 personer har dödats och över 270 skadats, däribland över 100 poliser, i samband med det brutala nedslaget på massprotester i Angola. Protesterna, som utlöstes av taxiförarnas strejk mot höjda bränslepriser, har snabbt spridit sig till bredare skikt i samhället och omfattat krav på lägre levnadskostnader och förbättrade offentliga tjänster.
FN:s kontor för mänskliga rättigheter (OHCHR) har krävt en oberoende utredning av polisens dödliga våld. Organisationen bekräftar att videomaterial visar hur skarp ammunition användes för att skingra folkmassor, något som strider mot både internationell rätt och grundläggande principer om proportionerligt våld.
Klassisk borgerlig taktik
Angolas president João Lourenço har samtidigt försökt rentvå sin regim genom att skuldbelägga det egna folket. Han påstår att det är ”oansvariga medborgare” och ”antipatriotiska organisationer” som orsakat kaoset – en klassisk borgerlig taktik för att flytta fokus från maktens övergrepp till folkets nödvändiga uppror. Regimens officiella linje är att polisens våld var legitimt och att staten nu återställt ”ordningen” – det vill säga borgarklassens kontroll.
Angola är rikt på naturresurser men dess arbetare lever i ständig fattigdom, utsatta för brutal repression och en stat som konsekvent tjänar kapitalets intressen. Den senaste vågen av protester är därför inte ett undantag, utan ett uttryck för en djupare systemkonflikt mellan arbetarklassens behov och det inhemska borgerskapets lojalitet med imperialistiska intressen.
Att FN kräver utredning är väntat, men utan internationell solidaritet och organiserad kamp riskerar även denna brottsvåg att tystas ner. Det angolanska arbetaklassens kamp är en del av den globala arbetarrörelsens strävan efter rättvisa, värdighet och socialism.
