POLITISK KOMMENTAR Rysslands härskande klass säljer nu samma formula som alla andra stormakter: “vi vill fred – men vi är redo för allt”. Bakom frasen döljer sig tre praktiska saker: militarisering av ekonomin, förhandling mellan blocken och hårdare inre kontroll. Allt för att klara en uppgörelse som avgörs med produktionssiffror, fraktleder och artilleripjäser – inte med folkets välfärd.
Hårda “förhandlingar” – på andras bekostnad
Maktens budskap växlar mellan morot och käpp: signaler om kompromiss växlas mot utspel om “långa krig”, samtidigt som man spelar öst mot väst för att pressa priset. Ena dagen sniffar man på “normalisering” med USA:s kapital; nästa dag fördjupas beroendet av östliga kreditlinor, teknologi och marknader. Resultatet blir detsamma: arbetarklassen får betala mellanrummet med sänkta reallöner, längre skift och disciplin i produktionen.
Krigsstaten som affärsmodell
“Kanoner i stället för smör” är inte retorik – det är budget. Militärindustrin prioriteras, den civila sektorn får “tillfälliga nedkylningar” och “styrd anpassning”. Bakom eufemismerna finns fabriksstopp, fyradagarsveckor, dolda uppsägningar, köpta lojalitetsprogram, och en kreditpolitik som främjar beställningar av vapen, logistik och säkerhetsapparat. Oligarkernas kassaflöden säkras genom statliga kontrakt och rabattköp av råvaror; löntagarnas risker socialiseras.
När “kompakt skörd”, “kontrollerad nedgång” och “engångsfaktorer” duggar tätt vet vi vad som väntar: sänkta ambitioner i vård, skola, bostäder; höjda trösklar till strejk; fler undantag i arbetsrätten. Krigsekonomi kräver tystnad och långa toleranslistor – och producerar just det.
Kapitalets intressen styr kompassnålen
Utåt försöker makten sälja ett “tredje väg”-narrativ: låt jättarna slåss, vi tjänar på att stå vid sidan. Men en råvarudriven kapitalism kan inte stå vid sidan när pris, frakt, försäkring och tekniklicenser bestäms i blockkonflikt. Dagen då “vänskapen” med ena blocket blir dyrare än den andra – då slits landet mot nya bindningar. Att samtidigt flörta med västs energiaktörer och fördjupa östliga gasledsprojekt visar samma sak: det är kapitalets intressen, inte fredens, som styr kompassnålen.
Militarisering utåt kräver disciplin inåt. Censur, åtal, svarta listor, “frivilliga” mobiliseringsincitament, polisens fria händer – allt detta motiveras med “säkerhet”. Vem betalar? Arbetare, studenter, pensionärer, migrantarbetare. Vem tjänar? Koncerner i vapen, utvinning, transport, banker och deras politiska förvaltare.
Vår linje – en antikrigslinje och klass mot klass
Vi väljer inte läger bland imperialisterna. Vi väljer klassens läger. Rysslands härskare rustar – inte för att försvara “civilisationen”, utan för att försvara kapital och köpa sig plats i uppgörelsen mellan blocken. Deras “förhandling” blir vår faktura. Den enda kraft som kan stoppa marschen mot krig är organiserad arbetarmakt: i fabrikerna, i hamnarna, i nätens nav.
Vi accepterar inte rollen som bränsle i deras uppgörelse. Vi drar undan tändstickan – och bygger kraften som kan släcka hela elden.
Josef Brant
