UTRIKES FACKLIGT Metallarbetarnas fackförbund i Attika och arbetarna inom Greklands skeppsbyggnadsindustri slår larm om att kryssningsfartyget Crown Iris, ägt av ett bolag kopplat till den israeliska armén, kan vara på väg till reparationszonen i Pireus. Fartyget uppges ha fått plats vid kraftbolaget PPC:s kaj i Keratsini för omfattande reparations- och underhållsarbeten, vilket fick facket att hålla ett extrainsatt styrelsemöte och anta ett skarpt uttalande.
Facket påminner om att Crown Iris inte är ett ”vanligt” kryssningsfartyg, utan ett verktyg för Israels krigsmakt. Enligt uttalandet används fartyget för att ge israeliska soldater ”avkoppling” mellan stridsinsatserna, innan de återvänder till att bomba och mörda kvinnor, barn och civila i Gaza. Därför gör fackförbundet klart att fartyg och ägare inte är välkomna i Pireus – och att inga arbeten kommer att utföras om fartyget ändå försöker ta sig in i reparationszonen.
Samtidigt riktas hård kritik mot hamnbolagets ledning och staten. Piraeus Port Authority/COSCO, som sedan länge driver en offensiv privatiseringslinje, anklagas för hyckleri: man säger sig sakna utrymme för andra reparationsjobb och avslår ansökningar om kajplats för nybyggnationer vid PPC-kajen, men skyndar sig att ordna plats åt den israeliska arméns fartyg. Facket kräver att tillståndet omedelbart upphävs och att kajen i stället görs tillgänglig för handelsfartyg och nya skeppsbyggen som kan skapa riktiga arbetstillfällen.
Inga tjänster åt slaktarna
I sitt uttalande manar fackförbundet hamnarbetare, sjöfolk och andra fack inom Pireus (ägs av ”Marknadskommunistiska” ”Kamrater”) att stå i beredskap och vägra allt arbete som underlättar fartygets angöring. Parollen är tydlig: inga tjänster åt slaktarna, full solidaritet med det palestinska folkets rättfärdiga kamp tills befrielse och självbestämmande. I praktiken sätter de grekiska varvs- och hamnarbetarna fingret på den stora frågan: antingen ställs hamnar, varv och infrastruktur i de imperialistiska blockens tjänst – EU, NATO, Israel – eller så används de i en social front under arbetarklassens ledning, på folkens sida mot krig, ockupation och kapitalets vinster på blod.
