UTRIKES Nikos Mottas som är chefredaktör för webbplatsen In Defence of Communism tar i en artikel upp utvecklingen på Cypern efter hot om iranska drönar- och missilangrepp och visar på en farlig verklighet som regeringarna i Aten och Nicosia försöker dölja: närvaron av NATO-baser samt amerikanska och brittiska militärbaser gör Grekland och Cypern till möjliga mål i ett växande imperialistiskt krig.
En bredare konfrontation i Mellanöstern närmar sig alltmer, menar Mottas, och påpekar att den upptrappning som drivs av USA:s och Israels aggressiva politik mot Iran har skapat starka spänningar i hela östra Medelhavet.
I detta läge har de brittiska baserna på Cypern – länge använda som nav för militära operationer i Mellanöstern – satts i höjd beredskap. Dessa baser är en kvarleva från den brittiska kolonialtiden: enklaver som behölls efter Cyperns självständighet och fortfarande fungerar som verktyg för militär maktprojektion. Deras existens gör ön, och hela regionen, till ett potentiellt mål i konflikter där lokalbefolkningen inte har något att vinna.
Nikos Mottas skräder inte orden: Under decennier har regeringar framställt utländska baser som en garanti för säkerhet. I verkligheten fungerar de som strategiska noder i ett globalt militärt nätverk som tjänar de imperialistiska stormakternas ekonomiska intressen. I stället för att ge skydd drar de in hela samhällen i farliga geopolitiska rivaliteter och gör länder till framskjutna baser för krig som beslutas någon annanstans. Han betonar att de brittiska baserna i Akrotiri och Dhekelia har använts för militära operationer i Irak, Syrien och andra delar av Mellanöstern. Brittiskt militärflyg från Akrotiri-basen har deltagit i bombningar, och basen fungerar som ett viktigt logistiskt och underrättelsecentrum. Just deras strategiska betydelse gör dem också till möjliga mål vid vedergällning.
En liknande utveckling har skett i Grekland, som alltmer blivit ett militärt nav för NATO och USA. I hela landet har militär infrastruktur byggts ut för trupptransporter, logistik och övervakning. Denna infrastruktur finns inte främst för att försvara befolkningen, utan för att stödja stormakters strategiska mål kring energi, resurser och inflytande.
Om attacker skulle riktas mot sådana baser skulle konsekvenserna inte stanna vid militära mål. Städerna och samhällena runt dem skulle också utsättas för stora risker. Trots detta hävdar man att alliansen med NATO och USA stärker säkerheten. I praktiken ökar den snarare sårbarheten genom att hamnar, flygfält och städer görs till strategiska mål i en eskalerande konflikt.
Krigen i Mellanöstern har gång på gång visat att militära interventioner inte skapar stabilitet utan förödelse och mänskligt lidande, menar Mottas. Ändå fortsätter Grekland och Cypern att fördjupa sitt militära samarbete och ställa sina territorier till förfogande för nya operationer. Och så länge utländska militärbaser finns kvar kommer befolkningen i båda länderna att utsättas för riskerna med imperialistiska krig. Kampen för att stänga dessa baser handlar därför om grundläggande frågor: fred, suveränitet och skydd av människoliv.
Chefredaktören för IDC avslutar med att säga att folken i Grekland och Cypern inte har något att vinna på att fungera som plattformar för militära interventioner eller bli mål i stormakters konflikter. Deras verkliga intresse ligger i att bryta med militära allianser som utsätter dem för fara och i att stärka en bred rörelse som vänder sig mot militariseringen av regionen. Denna slutsats delas också av de cypriotiska kommunisterna, som Riktpunkt kunde rapportera om igår.
Man kan tillfoga att detta i förlängningen även gäller andra europeiska länder som riskerar att dras in i konflikten – US-amerikanska militärbaser finns i flera länder och för Sveriges del kommer USA att få tillgång till 17 svenska militärbaser och övningsområden runt om i landet enligt DCA-avtalet. Det väntande imperialistiska kriget hotar också oss, och det är viktigt att fortsätta protesterna mot både inhemsk och utländsk militär upprustning – imperialismen erbjuder inte heller det svenska folket något skydd eller säkerhet.
