KRÖNIKA Eftersom 8 mars är den INTERNATIONELLA kvinnodagen vill jag vidga våra blickar till en annan kontinent, mot Tanzania i Östafrika och dess kvinnor på landsbygden.
Vad gör man när man överraskas av en vänförfrågan från Afrika på Facebook? Jag jagar inte FB-vänner men den här gången bekräftar jag. Har nu varit vän med Flora James Shigongo i det östafrikanska Tanzania i ett halvår. Hon tillhör stammen Sukuma och bor i jordbruksregionen Mwanza i landets inre vid Afrikas största sjö, Victoriasjön. Flora är 54 år, änka sedan 12 år tillbaka, barnlös och kristen. Då man i hennes kultur inte får tilltala äldre människor med förnamn kallade hon mig i början för mamma, men har nu övergått till vän. Jag skriver på svenska och Flora på swahili, denna lingua franca, ett blandspråk som är fattbart för alla språkbrukare i område där flera språk förekommer. Datorn översätter nästan perfekt; bara en gång blir son till pojkvän och kvinnliga pronomen tycks swahili inte ha, hon och hennes blir alltid han och hans.
De första foton som kommer visar min nya vän i fantastiska folkloristiska klänningar med huvudbonader som i Europa kanske kan ses på ambassadmottagningar; hon känner en skräddare som syr sådana. Men i regel syns hon i vanliga kläder, kläder från Europa som säljs billigt. Undrar om det är kläder som vi kastar i insamlingscontainrar eller de som överlever en rea?
Med sin mobil tar Flora sig runt världen. Om Sverige har hon läst att Stockholm är vackert, att det finns ett nobelpris och en kungafamilj. Hon är skicklig med att skicka bilder, videos och länkar; jag har skickat bilder på fulla hinkar med bär från Hälsingland och Stockholm i snö. Jag berättar för henne att jag har läst tre böcker av 2021 års nobelpristagare i litteratur, Abdurazak Gurnah, som är född på ön Zanzibar som tillsammans med ön Pemba tillhört Tanzania sedan 1964. Honom har Flora inte hört talas om men går till en lärare i närheten som berättar mer. När jag skriver att jag sedan 1960-talet har känt till namnet Julius Nyerere och TANU-partiet , svarar hon: Du vet så mycket om vårt land, vilket är en oförtjänt komplimang. Men har man som jag växt upp i DDR så har man tidigt följt Afrikas antikoloniala kamp med intresse och förhoppningar. Julius Nyerere var en centralgestalt i denna kamp som för honom hade en socialistisk version med en del egenheter.
Flora är fattig och olycklig. Änkor som inte fött barn är värdelösa i hennes stam. Därför kunde makens bröder kasta henne ur huset och sälja det efter makens död. Hon hyr ett rum i regionen Mwanzas huvudstad med samma namn. Badrum och toalett är utomhus och används av 13 personer; bilderna hon skickar är bedrövliga. Hon är ett av sju barn, har sex års oregelbunden skolgång och ingen utbildning. Hon hade gärna gått vidare till gymnasium som inte är avgiftsfritt som grundskolan, men kommer från ett hem där fadern visserligen hade en statlig anställning på Markverket men där missbruk fanns. Jag har Floras tillstånd att skriva om allt detta. Hon har inget stadigt arbete, frågar efter tvätt- och diskuppdrag, tvättar på gatan men har även bakat och sålt tesnaps. Personer med statlig anställning har försäkringar, men Flora har ingen och inte råd att betala för läkarvård; hon kan bara köpa smärtstillande medel på apoteket vid feber och influensa. Hon rädd för att bli äldre.
Jag får en uppräkning av Tanzanias rika naturtillgångar men vinsterna går till de rika. Nära Victoriasjön vill rika människor att de fattiga ska flytta sina enkla hyddor för att ge plats till deras större hus. Jag skriver: Du borde ha blivit lärare i samhällskunskap. Jag frågar om Internationella Kvinnodagen firas i Tanzania. Jo då, Flora minns den stora kvinnokonferensen 8 mars 1993 i Peking, kanske därför att den leddes av Moder Gertruda Mosella från Tanzania. Kvinnokonferensen 1993 i Peking där även svenska kvinnor deltog, hölls på initiativ av IDFF, Internationella demokratiska kvinnofederationen, som en nystart för den progressiva kvinnorörelsen efter att Sovjetunionen och flera andra socialistiska länder som varit föregångare i jämställdhetskampen gått förlorade. Men, undrar min FB-vän, vad är syftet med Kvinnodagen, hon har aldrig deltagit i något firande. Hon ser runt omkring sig unga tjejer som har stora drömmar för sina framtida liv. Dessa flickors drömmar avbryts av deras familjers fattigdom och även av barnäktenskap eftersom föräldrarna inte har någon utbildning och säljer sina unga döttrar för att skaffa boskap. Jag svarar att hennes eget liv är tillräckligt bevis för nödvändigheten av en organiserad kvinnokraft mot kvinnoförakt, för acceptans, bildning och ett värdigt liv. Ta kontakt med Moder Gertruda om hon fortfarande lever, bilda en lokal IDFF-grupp och kämpa för gratis gymnasieutbildning. Jag har skrivit till henne om mitt politiska arbete.
I det val som hölls i slutet av 2025 valet fick efterföljaren till Nyereres parti 97,66 procent av rösterna och den kvinnliga presidenten sitter kvar. Oppositionspartier talade om valfusk och vid årsskiftet utbröt oroligheter i Dar es Salaam. Flora är förvånad, hon berörs av att internet släckts ner några dagar.
Om jag vore yngre skulle jag boka en flygbiljett till Dar es Salaam och ta tåget till landets inre, huvudstaden Modomo och regionen Mwanza. Men jag kan bara konstatera, med en blinkning åt en roman av Håkan Nesser: Barbara har aldrig badat i Viktoriasjön.
Barbara Brädefors
