UTRIKES FACKLIGT Tusentals människor har demonstrerat i Quito, Guayaquil och andra delar av Ecuador efter att regeringen öppnat för att arbetsveckans 40 timmar ska kunna fördelas på fyra 10-timmarspass, om arbetstagaren skriftligen samtycker. Ecuadors arbetsministerium försvarar förändringen som en modernisering som ska ge större flexibilitet, men fackföreningar ser det som ett angrepp på åttatimmarsdagen och ett sätt att minska rätten till övertidsersättning.
I underlaget från ecuadorianska medier framgår att fackliga organisationer som Frente Unitario de Trabajadores och Unión Nacional de Educadores menar att reformen i praktiken gynnar arbetsgivarna genom att längre pass kan införas utan att lönearbetarna kompenseras som tidigare. Regeringen, under president Daniel Noboa, säger samtidigt att natt-, helg- och högtidstillägg ska bestå och att modellen ska vara frivillig. Protesterna har ändå vuxit snabbt, eftersom många ser åtgärden som ett första steg i en bredare flexibilisering av arbetsmarknaden.
Det avgörande i konflikten är inte bara längden på arbetsdagen utan kontrollen över tiden. När staten talar om “frihet” och “valmöjlighet” handlar det ofta om att skapa större utrymme för kapitalet att förfoga över arbetarnas livsrytm, hälsa och inkomst.
Åttatimmarsdagen var en historisk erövring från arbetarrörelsens kamp. När regeringar nu öppnar för längre pass under flexibilitetens namn handlar det i grunden om att flytta makt från arbetarkollektivet tillbaka till arbetsgivaren.
