UTRIKES Israels regering under Benjamin Netanyahu godkände under flera år månatliga penningöverföringar från Qatar till Gaza. Officiellt motiverades upplägget med att undvika humanitär kollaps, men i israelisk offentlig debatt har det samtidigt beskrivits som en medveten linje för att hålla Hamas och den Palestinska myndigheten åtskilda – och därigenom försvaga möjligheten till ett enat palestinskt ledarskap. Enligt uppgifter som återgetts i israeliska medier rörde det sig från 2018 om omkring 15–30 miljoner dollar per månad.
Säkerhetsorgan ska enligt samma rapportering ha varnat för att delar av medlen riskerade att stärka Hamas organisatoriska och militära kapacitet, men överföringarna fortsatte ändå under flera perioder. I efterhand har israeliska kommentatorer beskrivit politiken som ett kortsiktigt försök att “förvalta” konflikten: skapa kontroll genom att låta splittringen i det palestinska samhället bestå och genom att kalibrera trycket mellan blockad, lättnader och selektiv finansiering.
Detta blottlägger ockupationens och imperialismens grundlogik: inte “säkerhet” eller “fred”, utan söndra och härska. Den sionistiska staten och dess internationella uppbackare använder både våld och pengar som verktyg för att styra ett förtryckt folk – genom att hålla det politiskt fragmenterat, ekonomiskt beroende och administrativt instängt. Samtidigt bär den palestinska arbetarklassen bördan: arbetslöshet, blockerad reproduktion, svält som vapen och ett samhällsliv sönderslaget av krig och kontroll.
När konflikten reduceras till en administrerad misär, blir “humanitära” flöden en del av samma maskineri som upprätthåller förtrycket – medan kapitalet på båda sidor tjänar på ordningen och dess permanenta undantagstillstånd.
