UTRIKES FACKLIGT Tankbilsförare i Bangladesh stoppade i slutet av mars bränsleleveranserna till åtta nordliga distrikt efter att tre arbetare fängslats och bötfällts i ett uppmärksammat mål om påstådd stöld av 13 liter bränsle. Konflikten tog fart efter att en mobil domstol i Nilphamari dömt en stationschef, en förare och dennes assistent till sex månaders fängelse samt böter på 100 000 taka. Domen väckte omedelbar vrede bland transportarbetarna, som såg ingripandet som oproportionerligt och rättsvidrigt. Den regionala tankbilsfackföreningen i Rangpur svarade med att utlysa strejk, vilket snabbt lamslog utförseln av diesel, bensin och oktan från Parbatipur-depån, en central nod för försörjningen i området.
Följderna blev omedelbara. Leveranserna stoppades till distrikt som Dinajpur, Thakurgaon, Panchagarh, Rangpur, Nilphamari, Gaibandha, Kurigram och Lalmonirhat. Myndigheterna pressades till förhandlingar när det stod klart att en utdragen konflikt skulle slå mot både transporter och vardagsförsörjning i stora delar av regionen. Enligt rapporteringen fick privatpersoner i vissa fall själva hämta redan inköpt bränsle, men den ordinarie distributionskedjan låg nere. Strejken varade omkring tio timmar innan den avblåstes efter att arbetarna fått försäkringar om att ärendet skulle ses över. Även sedan konflikten formellt avslutats rapporterades störningar i tillförseln till mer avlägsna områden, eftersom bristen hunnit byggas upp under stoppet.
Det som utspelade sig i Bangladesh är ett koncentrerat uttryck för en allmän lag i klassamhället. Staten uppträder snabbt och hårt mot enskilda arbetare, men när arbetarna svarar kollektivt visar det sig hur hela samhällets cirkulation vilar på deras arbete. Några få timmars blockad räckte för att blottlägga hur beroende kapitalet och statsapparaten är av dem som kör, lastar och upprätthåller flödet av nödvändiga varor. Det är denna verkliga makt som alltid döljs i den borgerliga vardagen, där arbetaren behandlas som utbytbar så länge produktionen flyter. Men när de organiserade arbetarna drar i handbromsen framträder sanningen: utan deras arbete stannar inte bara transporterna, utan en hel samhällelig ordning byggd på exploatering och disciplin.
