UTRIKES Kina har under de senaste årtiondena gått från att främst vara en mottagare av utländskt kapital och en central produktionsplattform för världsmarknaden till att själv bli en av världens största exportörer av kapital. Enligt Kinas handelsministerium uppgick landets utgående direktinvesteringar under 2023 till 147,85 miljarder dollar, medan det samlade beståndet av kinesiska investeringar utomlands redan tidigare nått nivåer kring 3 biljoner dollar.
Det innebär att kinesiskt kapital i dag är djupt invävt i den globala kapitalistiska ekonomin och verkar över hela världen i jakt på marknader, råvaror, teknik, logistikflöden och strategiska positioner. Samtidigt har inriktningen förändrats. Efter den period då kinesiska koncerner köpte upp västerländska varumärken, fastigheter och prestigeobjekt i snabb takt har tyngdpunkten i högre grad flyttats mot industriella satsningar, energi, infrastruktur och investeringar i det globala Syd, bland annat i Brasilien och andra större ekonomier utanför den traditionella västsfären.
Detta är ingen tillfällighet utan uttryck för en djupare omvandling av den kinesiska samhällsformationen. När kapital från Kina expanderar utåt sker det inte som socialistisk solidaritet mellan folk, utan genom samma mekanismer som kännetecknar internationell kapitalexport i allmänhet: avkastningskrav, marknadstillträde, försörjningstrygghet och geopolitisk positionering. Att kinesiskt kapital både investerat tungt i utvecklingsländer och under lång tid haft betydande exponering mot USA visar att motsättningen mellan Peking och Washington inte upphäver deras ömsesidiga inordning i världsmarknadens struktur.
Tvärtom visar den hur rivaliteten mellan stora kapitalmakter samexisterar med djup ekonomisk sammanflätning. Det är också därför talet om Kina som en enkel “proletär motpol” till väst inte håller för en materiell analys. Ett land vars företag uppträder globalt som investerare, uppköpare och kapitalägare handlar inte utifrån arbetarklassens makt, utan utifrån en samhällsordning där marknadsrelationer, företagsvinster och statligt stödd kapitalexpansion blivit centrala drivkrafter.
Kapitalexporten är därför inte bara en ekonomisk siffra, utan ett koncentrerat uttryck för hur den kinesiska marknadskursen fördjupats och hur dess härskande skikt uppträder alltmer som en del av den internationella kapitalismen.
