MILJÖ ”Rödlistan” för 2025 dvs. den lista där hotade arter förs upp, presenterades nyligen av SLU Artdatabanken. Här kan vi se att sill, lax och öring nu är klassade som nära hotade, och den rödlistade torsken är nu klassad som starkt hotad. Det är en utveckling som speglar ett hav under hård och långvarig belastning, menar Supermiljöbloggen.
Bakom matfiskarnas hotade status ligger stort fisketryck, påverkan från bottentrålning och förändrade ekosystem. Klimatförändringar och övergödning förvärrar dessutom läget.
De senaste 30 åren har den svenska fångsten av sill i Östersjön minskat med 70%. Och av den fisk som tas upp blir 90 procent djurforder.
Istället för inhemsk fisk importeras den, främst från Ryssland. EU-länderna importerar varje år rysk fisk för över 13 miljarder kronor, varav minst sex miljarder via Kina. Fisken fileas och packas om i kinesiska fabriker och säljs sedan vidare som kinesiska produkter.
Nu kan man som Miljöpartiet tycka att man inte bör äta den ryska fiendens fisk – en smått löjlig invändning för den som ser hur imperialismen bedriver huggsexa på världens tillgångar. Vad som borde uppröra är att vi fiskar slut i våra hav, och att fortsättningen naturligtvis blir dyster eftersom varken Ryssland eller Kina ägnar sig åt ett ens någotsånär hållbart fiske. Till sist kommer de, trots de enorma hav där fisket bedrivs, att hamna i samma situation som den där vi är idag. Att förbruka planetens resurser för profit är varken svensk, kinesiskt eller ryskt: det är kapitalistiskt.
