PARTIET SKU På arbetarklassens internationella kampdag samlades Sveriges Kommunistiska Parti på Södermalmstorg i Stockholm för årets första maj-manifestation. Under röda fanor och internationalistiska slagord markerades dagen som en kampdag mot kapitalism, imperialism och krig.
I manifestationen betonades att första maj inte är en vanlig högtid, utan arbetarklassens internationella kampdag. I en tid av krig, ekonomisk kris och ökade motsättningar mellan imperialistiska makter framhölls behovet av organisering, solidaritet och självständig klasskamp.
Under mötet talade representanter från Sveriges Kommunistiska Ungdom, Greklands kommunistiska parti KKE, Irans Tudehparti, Iraks kommunistiska parti och solidaritetsorganisationen Resocal. Den internationella närvaron förstärktes också av kommunister från Lettland, Estland och Island, som visade solidaritet och engagemang i partiets demonstration.
Sista talare var SKP:s partiordförande Andreas Sörensen. I sitt tal Socialismen och framtiden lyfte han fram en värld präglad av krig, fattigdom, bostadsbrist och social otrygghet. Han betonade att kapitalismen inte kan erbjuda mänskligheten en verklig framtid, eftersom systemet bygger på exploatering och på att vissa människors fattigdom blir grunden för andras rikedom.
Sörensen riktade också kritik mot nationalismens försök att binda arbetarklassen till kapitalets intressen. Mot detta ställdes socialismens framtidsperspektiv: en värld utan imperialistiska krig, utan fattigdom och utan att människa exploaterar människa.
Manifestationen avslutades med Internationalen och parollen ”Proletärer i alla länder, förena er!” på flera språk. Därefter gick deltagarna gemensamt till La Mano, minnesmonumentet över de svenska Spanienfrivilliga. Där talade Zahira Sarhan och hedrade de antifascister som reste till Spanien för att försvara republiken och arbetarklassens kamp mot fascismen.
Årets första maj i Stockholm visade att internationalismen inte är en fras, utan en levande del av kommunisternas arbete. När kapitalet organiserar sig över gränserna och imperialismen driver fram nya krig, blir behovet av en självständig och organiserad arbetarrörelse allt tydligare.
