PARTIET Igår på 1 maj var SKP för första gången på plats i Eskilstuna, tillsammans med Syriska Kommunistiska Partiet. Ett fyrtiotal åhörare fick höra tal av bland andra Karl Gunnarsson, SKP:s internationella sekreterare och förbipasserande fick ett exempelar av senate numret av Riktpunkt i sin hand. KarlsGunnarssons tal fokuserade på de upptrappade konflikterna mellan imperialistiska stormakter, och den osäkra tid vi lever i. Och naturligtvis på den lösning som finns där: klasskampen och socialismen. Riktpunkt publicerar talet i sin helhet nedan,
”Kamrater, vänner
Det gläder mig oerhört att få vara här i Eskilstuna med er i dag, på det arbetande folkets högtidsdag, 1 maj. Jag vill också passa på att hjärtligt tacka våra kamrater i det Syriska Kommunistiska Partiet för att arrangera det här mötet tillsammans med Sveriges Kommunistiska Parti.
Vi samlas här idag i en osäkerhetens tid. Under årets första fyra månader har vi sett hur imperialismens konflikter eskaleras våldsamt runtom i världen. Vi har sett USAs upptrappningar i sitt närområde, med angreppet mot Venezuela under årets början, och den förstärkta blockaden mot Kuba, vilken utgör ett försök att strypa det kubanska folket. Ett folk som med rak rygg har stått upp mot imperialismens tryck i nästan ett halvt sekel. Vi har sett USA och Israel utlösa ett skoningslöst krig mot Iran, där Israel dessutom använde tillfället för att återigen invadera sitt grannland Libanon.
Gazas befolkning lever fortfarande i skuggan av Israels folkmordskrig och på Västbanken fortsätter, och även ökar, repressionen, förnedringen och attackerna mot det palestinska folket. I Syrien har jihadist-regimens terror och massakrer fortsätt, och i både Sudan och Ukraina fortsätter krigandet, med fruktansvärda följder.
Om vi ställer oss frågan varför, varför lever vi i krigens tid, kommer vi till slut alltid fram till samma svar: vi lever i imperialismens tid, kapitalismens högsta stadium. Under detta system står behovet av att generera profiter över allt annat och i denna konkurrens är den borgliga staten den närmaste bundsförvanten till sitt lands kapital. Det kapital som står stilla förlorar konkurrensen till andra som lyckas expandera, och där det inte finns någon plats kvar för att expandera måste man expandera på andras bekostnad. För att erövra fördelar från andra aktörer måste man angripa dem. Där fredliga medel inte längre räcker, får man använda icke-fredliga medel. Kriget är politikens fortsättning med andra medel, som Clausewitz en gång sa.
Krig är kapitalismens natur
Krigen ligger helt enkelt i kapitalismens natur. Krigen är en oskiljaktig del av kapitalismen. Denna kapitalismens logik gäller inte bara vissa länder. Alla kapitalistiska stater – i USA, Ryssland, Kina och här i Sverige – verkar inom samma system av motsättningar. Motsättningarna skärps, och förberedelserna för nya konflikter pågår oavbrutet.
Detta tar sig i uttryck i allt större urladdningar, där det arbetande folket alltid drabbas hårdast. För kapitalet är omfördelningen av världen en nödvändighet, eftersom kapitalismen inte kan stå stilla, och i de pågående krigen finns alltid risken för vidare upptrappning.
I Sverige, liksom runt om i hela världen, pågår kapprustningen och militariseringen med full fart. Detta sker i princip med stöd av alla av Riksdagens partier, från höger till vänster. Lilla Sveriges kapital måste också säkra sina intressen i en osäker värld, och har för detta ändamål valt att ingå i den mäktigaste krigsalliansen, Nato. Redan finns svenska trupper stationerade i Lettland, ett land som är oerhört viktigt för svenskt kapital på grund av dess stora investeringar där. Det är inte för det svenska folkets skull som den svenska staten har anslutit sig till Nato, utan för att säkra det svenska kapitalets intressen.
Kostnaderna av denna upprustning och krigsförberedelserna hamnar dock helt och hållit hos folket. Så har det alltid varit med kapitalismens kriser, oavsett om de leder till krig eller ej, och så kommer det alltid att vara så länge vi lever under kapitalismen. Den kolossala ökningen av militärbudgeten trollas inte fram ur ingenting, utan sker på bekostnad av det arbetande folkets, inklusive pensionärernas och studenternas, behov av vård, omsorg, utbildning och så vidare.
Under denna utveckling kommer nationalismen att ta en större roll, för att det är just nationalismen som framhåller att det finns en intressegemenskap inom varje nation, en gemenskap mellan de utsugna och utsugarna. Det vill säga mellan arbete och kapital. Det här är klassamarbetets ideologi, vilken hela det svenska politiska etablissemanget ställer sig bakom, och använder för att rättfärdiga de miljarder och åter miljarder som slussas till vapenindustrin och militären.
Kommunisternas svar på kapitalismen
De partier som söker makt för att administrera kapitalets stat har inga svar på denna utveckling. I Vänsterpartiets fall har dess roll inom kapitalismen varit att fånga upp radikalism och kanalisera in den på parlamentarismens banor, där den görs oskadlig för kapitalet. Numera predikar Vänsterpartiet beredskap, pratar om den europeiska identiteten och hur vi måste hålla ihop. Kort sagt kommer kapitalismens logik att gälla oavsett vilka som sitter vid makten.
Vårt svar mot kapitalismen, och klassamarbetets träsk, kan endast bli klasskampen och socialismen. Det finns inget alternativ till krigen och utsugningen inom kapitalismens ramar, hur man än vänder på det. Vi måste därför ersätta kapitalismen, och kampen för fred måste bli kampen för socialismen; för låt oss vara klara med att kapitalismen kan inte vara något annat än vad den är.
Det är socialismen som ger hoppet om en värld utan utsugning och utnyttjande, en värld av fred och jämställdhet, där produktionsmedlen används för att möta folkets behov och inte kapitalets behov av profit. Vi vet att den här framtidssynen kan bli verklighet, men vi vet också att den måste bli verklighet, för att det finns ingen framtid inom kapitalismen.
Kampen för socialismen har en lång och stolt historia. Vi som samlas här idag hedrar denna historia. Vi lär oss av den, vänder blicken mot framtiden och fortsätter kampen för socialismen. För framtiden.
Länge leve 1 maj!
Länge leve socialismen-kommunismen!”
