HISTORIA Från In Defence of Communism hämtar vi denna bakgrund till arbetarklassens traditionella firande av 1 maj – för 140 år sedan tog modiga arbetare strid och betalade för detta med sina liv. Vi minns dem varje år på arbetarklassens kamp- och högtidsdag:
Detta år markerar 140 år sedan Haymarkethändelserna, ett avgörande skeende i kampen för åttatimmarsdagen och utvecklingen av den moderna arbetarrörelsen.
I slutet av 1800-talet arbetade industriarbetare i USA vanligtvis 12 till 14 timmar om dagen under krävande och ofta farliga förhållanden. Kravet på en åttatimmars arbetsdag blev gradvis ett centralt mål för den organiserade arbetarrörelsen.
Under veckorna inför den landsomfattande strejken den 1 maj 1886 varnade stora tidningar för att en sådan reform skulle leda till lönesänkningar, fattigdom och social oordning. Rörelsen beskrevs ofta som “oamerikansk” och man påstod att den drevs av utländska agitatorer.
Trots detta tryck var deltagandet i strejken omfattande. Den 1 maj deltog omkring 340 000 arbetare i strejker och demonstrationer runt om i landet. Chicago stod i centrum för händelserna, med över 80 000 arbetare som marscherade i en av tidens största arbetarmobiliseringar.
Spänningarna ökade kraftigt den 3 maj, när polisen öppnade eld mot strejkande arbetare utanför McCormick Reaper Works, vilket dödade minst fyra och skadade flera andra. Dagen därpå, den 4 maj, hölls ett protestmöte på Haymarket Square. När sammankomsten började nå sitt slut kastade en okänd person en bomb som dödade en polis och skadade många andra. Polisen sköt därefter in i folkmassan, vilket orsakade ytterligare dödsfall och skador bland arbetare och åskådare.
Under de följande dagarna arresterade myndigheterna åtta arbetaraktivister, varav flera inte hade någon direkt koppling till bombdådet. Den efterföljande rättegången kritiserades brett för allvarliga brister i rättsprocessen och avsaknad av trovärdiga bevis. Fyra—Albert Parsons, August Spies, Adolph Fischer och George Engel—avrättades i november 1887. Louis Lingg dog i fängelse, medan de tre återstående åtalade fick långa fängelsestraff.
Trots att händelserna vid Haymarket följdes av repression fortsatte kampanjen för kortare arbetstid. Som ett resultat av mobiliseringarna 1886 fick omkring 185 000 arbetare åttatimmarsdagen, medan cirka 200 000 andra fick sina arbetsdagar förkortade till 10 eller 9 timmar.
År 1889 fastställde Andra internationalen den 1 maj som Internationella arbetardagen, till minne av kampen för åttatimmarsdagen och händelserna i Chicago.”
