KULTUR Inför semestern som vi alla såväl behöver för att finna kraft och glädje inför våra kommande arbetsuppgifter, inte minst inför den kommande valrörelsen då vi alla måste spänna våra muskler till bristningsgränsen, kan en god bok vara bra att ha tillgång till när vi ligger i hängmattan eller njuter på balkongen.
Böcker som är skrivna för att berätta om den svenska arbetarrörelsen är säkert tusentals, tyvärr är de flesta att betrakta som rena skräpet. Inte sällan kan de handla om någon före detta socialdemokratisk minister som beskriver sin egen ankomst på arbetsmarknaden. Inte sällan handlar det då om när hen fick följa med pappa till en byggarbetsplats för ett sommarjobb på några veckor eller när en vän till familjen hade ett chefsjobb på posten och kunde ordna ett sommarvikariat åt hen. Efter detta väntade ett jobb på SSU och senare i livet på något regeringsdepartement.
Men som alltid så finns det lysande undantag. När jag senast botaniserade i bokhandeln fann jag till min stora glädje inte mindre än två stycken verkliga guldkorn.
Det första guldkornet var romanen vid namn Svarta Björn skriven av Björn Olofsson och Rafael Edholm, och utgiven på bokförlaget Bazar.
Det handlar om 19 åriga Anna i Narvik som råkat i mycket olyckliga omständigheter, omständigheter som drabbade arbetarklassens kvinnor, kvinnor som saknade röst. Hon måste därför fly från Narvik och begav sig då mitt i smällkalla vintern över fjällen mot Kiruna till fots för att söka arbete vid bygget av malmbanan mellan Kiruna och Narvik. Anna sökte jobb som kocka hos något av rallarlagen som arbetade på den svenska sidan av järnvägsbygget. Svårt nedkyld fick hon hela tiden beskedet att det inte fanns någon ledig plats. Till sist fick hon ett positivt besked från rallarlag 52 att hon kunde få ett jobb som kocka i deras arbetslag. Anna som visade sig vara en utomordentlig kocka och människa fick under tiden namnet Svarta Björn, ett namn som bara kunde bäras av en arbetets hjälte – Svarta Björn är än i dag en legend som likt Joe Hill aldrig kan dö. Läs boken och jag kan garantera att läsningen kommer att resultera i stor belåtenhet.
Mitt andra guldkorn som jag fann är romanen Sten i Siden skriven av Mikael Niemi och utgiven på bokförlaget Pirat.
Boken handlar om när arbetarklassen i Tornedalen började organisera sig och därmed ställa krav på rättigheter och rätten till ett anständigt liv. När man talar om arbetarrörelsens organisering i Tornedalen tala man samtidigt om SKP:s etablering i Tornedalen. Mikael Niemi beskriver alla de enorma svårigheter som Tornedalens borgarklass mötte SKP:s medlemmar med. Man använde alla medel för att krossa SKP. Man nekade bl a SKP:s medlemmar den så kallade fattighjälpen då man menade att kommunisterna söp upp bidragen och att man därmed gjorde en god gärning då man nekade kommunisterna fattighjälpen. Boken är mycket läsvärd, speciellt för den som är intresserad av SKP:s historia. Den visar vad orubblig kampvilja och mod kan åstadkomma trots gigantiska svårigheter. De två guldkornen Svarta Björn och Sten i Siden borde kunna fungera som bredvidläsning vid SKP:s grundkurser för att åskådliggöra en del av partihistorien på ett lättsamt och mycket tydligt sätt.
Glad sommar tillönskar jag alla SKP:s medlemmar och sympatisörer
Lars Lundberg
