INRIKES FACKLIGT Arbetsmiljöverket har riktat kritik mot Boliden efter raset i Garpenbergsgruvan tidigare i år. Myndigheten bedömer att bolagets bergmekaniska riskanalys saknade flera delar som krävs: tydlig riskbeskrivning, riskbedömning och fullständig handlingsplan.
Kritiken gäller också att riskanalysen var omkring ett och ett halvt år gammal när olyckan inträffade. Arbetsmiljöverket menar att underlaget därför inte tillräckligt speglade det aktuella riskläget inför arbetet.
Vid raset hade ett skalv påverkat bergmassan och fyra personer skadades av tryckvågen. De befann sig i ett förstärkt område intill det brytrum där raset inträffade. Händelsen har lett till både myndighetsgranskning och brottsutredning om möjligt arbetsmiljöbrott.
Huvudskyddsombudet vid gruvan har bekräftat att skyddsorganisationen och arbetsgivaren i sina egna utredningar sett liknande brister som Arbetsmiljöverket. Samtidigt framhåller både fackliga företrädare och bolaget att riskbedömningar görs löpande i verksamheten.
Detta är just varför arbetsmiljöfrågan måste behandlas systematiskt. I en gruva räcker det inte att säkerheten generellt uppfattas som god. Berg förändras, risklägen förändras och produktionen förändras. Varje avvikelse kan få dödliga konsekvenser.
Gruvindustrin är kapitalintensiv och riskfylld. När produktionen ska öka, malm brytas djupare eller tidsplaner hållas, ökar kraven på att riskanalyserna är aktuella, fullständiga och dokumenterade. Det är inte byråkrati för byråkratins skull. Det handlar om arbetarnas liv.
Boliden har nyligen fått möjlighet att öka brytningen i Garpenberg. Det gör frågan ännu mer central. När produktionen expanderar får säkerhetsarbetet aldrig behandlas som ett hinder eller en administrativ formalitet. Varje ny produktionsnivå förändrar också riskbilden.
Arbetsmiljöverket har samtidigt skrivit om föreskrifterna för berg- och gruvarbete, och de nya reglerna har kritiserats för att vara mer allmänt formulerade. Det skapar en viktig fråga: när regelverket blir mindre precist kan arbetsköparens utrymme för egna tolkningar växa.
Kapitalet vill gärna ha flexibilitet i reglerna men tydlighet i produktionen. Arbetarklassen behöver det motsatta när det gäller säkerhet: tydliga krav, skriftliga riskbedömningar, stoppmöjlighet och starka skyddsorganisationer.
Garpenberg visar varför skyddsombudens makt måste stärkas. Det är arbetarna som befinner sig i berget, som känner vibrationerna, ser förändringarna och bär risken i sina kroppar. Ingen produktion och ingen malm är värd ett människoliv.
