DEBATT, KRÖNIKA Tänk om vi vände på ekvationen? Tänk om vi tog bort vinstmotivet och lät produktionen styras av mänskliga behov och planetens ekologiska gränser? I en cirkulär planekonomi tar det demokratiska kollektivet över produktionen av samhällsbärande teknik.
Istället för hundratals konkurrerande märken produceras basmodeller byggda som modulära system där du enkelt byter ut enbart skärmen eller kameran vid behov. Utan vinstintresse försvinner de försäljningsknep och det planerade åldrade som gör att dagens hemelektronik blir obrukbar efter bara ett par år. När apparaten till slut gjort sitt går den tillbaka till statliga demonteringsanläggningar där standardiserade återvinningsrobotar separerar de sällsynta jordartsmetallerna. Kretsloppet sluts på riktigt.
Mjukvaran utvecklas lämpligen genom öppen källkod (Open Source) inom utbildningsväsendet. Låt elever, studenter och forskare gemensamt bygga och underhålla systemen som en del av sin utbildning. Kunskap blir allmänning istället för patenterad egendom låst bakom Silicon Valleys stängda dörrar, vilket ger en mjukvara helt fri från reklam, spårningsalgoritmer och beroendeframkallande design.
Mindre produktion betyder mer fritid – modellen räddar inte bara biosfären utan även människan från utbrändhet. Ekonomisk forskning, exempelvis av Juliet Schor, visar att det finns ett direkt samband mellan arbetstid och klimatavtryck och att en radikal arbetstidsförkortning dramatiskt minskar koldioxidutsläppen genom att dämpa energikrävande överproduktion.
I en vinstdriven ekonomi leder automatisering till arbetslöshet medan ägarna tar vinsten. I en planerad ekonomi innebär effektiviseringar och slopandet av meningslösa jobb – så som antropologen David Graeber beskrev i boken Bullshit Jobs – att vi alla kan jobba mindre. När vi slutar producera tonvis med skräpsaker och elektronik designad för soptunnan sjunker det totala arbetstidsbehovet drastiskt. En arbetsvecka på 15 till 20 timmar blir fullt möjlig med bibehållen välfärd. Som ekonomen Jason Hickel visar i sin forskning om nedväxt (degrowth) är en planerad nedskalning av resursanvändningen i höginkomstländer vår enda matematiska chans att nå Parisavtalets klimatmål.
Först när målet med vår ekonomi blir att tillgodose mänskliga behov inom planetens gränser – vilket är själva definitionen av kommunism – kan vi bygga en hållbar framtid. Det handlar inte om att gå tillbaka till stenåldern, utan om att ta tekniken och våra liv i egna händer: arbeta mindre, leva mer och låta jorden andas.
Voschod
