UTRIKES FACKLIGT Arbetarna vid Saint-Gobains fabrik i Plattsville i Ontario fortsätter sin strejk efter närmare två månader utan avtal. De 42 medlemmarna i Unifor Local 12 tillverkar avancerade slipprodukter och gick ut i strejk den 24 juli sedan förhandlingarna strandat. Inför konflikten röstade 97 procent för strejk. Kraven gäller framför allt löner som återställer förlorad köpkraft och tryggare pensioner. Unifor har tidigare bekräftat både den höga strejkviljan och att reallönerna urholkats under det föregående avtalet.
Konflikten handlar därmed inte främst om en ny löneökning ovanpå en oförändrad levnadsstandard, utan om att arbetarna försöker återta mark som redan förlorats. När priserna stiger snabbare än lönerna behöver arbetsköparen inte formellt sänka någon lön för att minska arbetskraftskostnaden. Arbetaren får samma antal dollar men kan köpa mindre för dem. För företaget blir resultatet en billigare arbetskraft i reala termer.
Pensionsfrågan fungerar på liknande sätt. Pensionen betalas längre fram men tjänas in genom dagens arbete. När pensionens nivå eller trygghet försämras sänks därför den totala ersättningen för arbetskraften, även om förändringen inte syns omedelbart på nästa lönebesked. För arbetare som tillbringat stora delar av sitt yrkesliv i samma fabrik är detta inte en sidofråga utan en del av hela det ekonomiska resultatet av decennier i produktionen.
Saint-Gobain är samtidigt en multinationell koncern med verksamhet i ett stort antal länder. Det skapar ett grundläggande styrkeförhållande: fabriksarbetarna förhandlar lokalt, medan kapitalet kan organisera investeringar, produktion och företagsstrategi internationellt. Det är därför IndustriALL:s globala Saint-Gobain-nätverk är betydelsefullt. Arbetarna försöker bygga en samordning som bättre motsvarar företagets egen gränsöverskridande organisation.
Unifor har dessutom kritiserat användningen av ersättningsarbetare under strejken. Ur arbetsköparens perspektiv är deras funktion tydlig: om produktionen kan hållas igång trots att den ordinarie arbetsstyrkan lagt ned arbetet minskar strejkens ekonomiska kraft. Konflikten flyttas då från frågan om hur länge företaget klarar ett produktionsstopp till hur länge arbetarnas hushåll klarar sig på strejkunderstöd.
Detta är skälet till att frågan om strejkbrytare alltid är större än vilka personer som tillfälligt går in genom fabriksporten. Själva strejkrätten bygger på möjligheten att kollektivt hålla tillbaka arbetskraften. Om arbetsköparen fritt kan ersätta den blir den formella rätten kvar samtidigt som en stor del av dess materiella innehåll försvagas.
Saint-Gobain-konflikten visar också varför internationell solidaritet behövs i multinationella företag. Om ett bolag kan möta en lokal strejk med resurser från en global organisation måste arbetarnas svar också kunna gå över fabriks- och nationsgränser. Det handlar inte bara om stöduttalanden, utan om att arbetare inom samma koncern förstår att villkor som pressas ned på en arbetsplats kan användas som jämförelse mot nästa.
De 42 arbetarna i Plattsville är få jämfört med Saint-Gobains globala arbetsstyrka, men deras produktion är en del av en mycket större industriell kedja. Strejkens åttonde vecka visar därför både deras utsatthet och deras styrka: fabriken behöver fortfarande det arbete som företaget försöker köpa på villkor arbetarna inte accepterar.
