I dag på 65-årsdagen av segern över fascismen, hölls det manifestationer i Stockholm och Malmö. Här nedan publiceras ett tal av Giannis Konstantis, Stockholm.
Den 9 maj 1945, kapitulerade Hitlers Tyskland och andra världskriget tog slut.
De allierade med Sovjetunionen i spetsen besegrade fascismen och nazismen. De döda var mer än 50 miljoner människor och ännu många fler var skadade.
Sovjetunionen offrade mer än 20 miljoner människor och mer än 30 miljoner skadades. För att jämföra, de döda från Storbritannien var 375.000 och från USA 405.000.
För att också jämföra och se vem som bekämpade fascismen och nazismen i verkligheten, mötte sommaren 1944 USA:s och Storbritanniens gemensamma styrkor 75 tyska divisioner medan den Röda armén mötte 200 tyska divisioner.
Samtidigt stred partisaner mot fascisterna och nazisterna. De största motståndsrörelserna fanns i Jugoslavien och Grekland. Redan i september 1941 bildades EAM (Greklands Befrielsefront) och direkt efter det ELAS (Grekiska Folkens Befrielsearmé).
Den grekiska motståndsrörelsen bildades på initiativ av Greklands kommunistiska parti, KKE och lyckades rädda civilbefolkningen från hunger och stoppa alla transporter av fångar från Grekland för slavarbete i nazisternas fabriker i Tyskland. Ingen grek skickades som frivilligt att strida mot Sovjetunionen, vilket det gjordes från andra ockuperade länder.
Till Greklands befrielsefront, EAM, organiserades miljoner greker och i ELAS, befrielsearmén, mer än 100.000 partisaner. Snart skulle merpart av Grekland vara befriat av partisanerna. I april 1944 hade man t o m parlamentariska val, samt kommunval. I valet deltog 1.800.000 väljare. För första gång i Greklands historia hade alla kvinnor rösträtt. Grekland befriades av partisanerna i oktober 1944. Då började en annan kamp- mellan de som samarbetade med tyskarna och engelsmännen å ena sidan och partisanerna där KKE hade initiativet å den andra sidan. Kampen var hård. Imperialismen använde alla metoder av tortyr, våldtäkter, mord osv för att knäcka motståndet så att Grekland inte skulle bli socialistiskt. Tyvärr och p.g.a. att t ex KKE såg engelsmännen som allierade, felbedömde partiet situationen och tog inte makten. Senare försökte KKE en gång till mellan 1946-1949, att ta makten och kämpade mot både den nationella armén, England och USA men förlorade.
Oavsett detta, det grekiska folket gav aldrig upp. I dag ser vi en situation där imperialismen genom sina organ- EU och IMF men även andra, tillsammans med de nationella regeringarna försöker krossa arbetarrörelsen. I Grekland i dag pågår en klasskamp med miljontals människor ute på gator och torg som genom demonstrationer, strejker, blockader, ockupationer försöker stoppa den attacken. En sak är säker. Om kapitalet lyckas i Grekland, står andra europeiska länder i kö för att smaka kapitalets medicin, vilket för arbetarklasen betyder en tillbakagång till medeltiden, enligt kapitalets villkor att gestalta arbete och livsförutsättningar.
Om vi vill hedra de som kämpade mot fascismen och nazismen under andra världskriget, måste vi hedra dem med att kämpa för socialismen. Genom kamp mot kapitalet, eftersom fascismen är kapitalismens förlängda arm.
Vår era är en era under vilken vi kommer att uppleva stora samhällsförändringar, från kapitalismen till socialismen. I vårt sekel kommer vi att få se nya sociala revolutioner föra arbetarklassen till makten igen, mer mogen än förut. Miljoner människor dog under andra världskriget i sin kamp för detta och vi hedrar dem bäst genom att fortsätta deras kamp.
