Venezuelas president Hugo Chávez vann en övertygande seger den 7 oktober och fick 7,9 miljoner röster, motsvarande 54,8 procent. Storfinansen och kapitalets kandidat Henrique Capriles fick se sig slagen med 1,5 miljoner röster och hamnade på 44,6 procent. Valdeltagandet var det högsta i landets historia, 81 procent.
Under Chávez år har både fattigdomen och arbetslösheten halverats, barnadödligheten har gått ned kraftigt, och den så kallade deltagandedemokratin har gett tidigare marginaliserade grupper inflytande.
– Venezuela kommer aldrig att återvända till nyliberalism, deklarerade Hugo Chávez från presidentpalatsets balkong, inför tusentals jublande ”chavistas” i röda skjortor.
Sedan han kom till makten 1999 har Chávez blivit en förkämpe för anti-imperialism, solidaritet och varje lands rätt att själv bestämma sin egen väg. Alla de imperialistiska rövarkrigen har för Chávez varit en bitter fiende. Han har knutit vänskapsband med ledare i länder som har utsatts för imperialistiska hotelser och övergrepp. Han är en stor beundrare av Kubas förre ledare Fidel Castro.
På hemmaplan har han använt oljepengar till att bekämpa fattigdom. Det har tillsammans med hans enkla bakgrund och vältalighet gjort honom populär i breda folklager.
Trots att Capriles lovade att hålla fast vid de sociala satsningarna för de fattigaste som genomförts under Chávez tid, så var där inte många som trodde på honom. Visa av den nyliberala politiken på andra håll i världen så har förmodligen venezuelanerna gjort en alldeles riktig bedömning när de röstade för en fortsättning av den Venezuelanska revolutionen. Detta är till glädje också för resten av världen och i synnerhet Latinamerika där Venezuela blivit ett föredöme i hur man bryter imperialismens makt över sitt eget land, och att det går att föra en politik som inte har som till syfte att göra det lilla fåtalet rikare, medan massorna lever i svält och misär.
