Tal av Victor Diaz De Filippi på arrangemanget Leve Moncada – Leve Kuba i Malmö den 26/7.
Apartheidstaten Israel för återigen ett pacificeringskrig mot den palestinska befolkningen, ett krig som emellanåt är lågintensivt för att med jämna mellanrum eskalerar till rena folkmordet. Detta krig har tillåtits att pågå i decennier med världssamfundets mäktigaste staters välsignelse.
Israel har denna gång använt kidnappningen och morden på de tre bossättarna som en förevändning för att jämna Gaza istället för att koncentrera sig på att hitta de skyldiga och åtala dem som en normalt fungerande rättstat hade gjort. Påståendet att Israel som ockupant har rätt att skydda sig mot de som de förtrycker är lika bisarrt som att påstå att Hitlers bödlar hade samma rätt under andra världskriget och att de som stred mot fascisterna var skyldiga till brott. Faktum är att palestinierna har inte enbart rätt att bekämpa den israeliska kolonialmakten utan också enligt FN-stadgan en skyldighet att göra så.
Lika avskyvärt som det folkmord som nu pågår är vår regerings flathet i denna fråga, men annat är intet att förvånas över. Vår Twitterminister Carl Bildt som gillar att frottera med folkmördare i Afrika och nazister i Ukraina och som går i hundkoppel till USA kan man självklart inte förvänta sig mycket av och likadant är det med major Björklund och co.
Och så länge krigsprofitörer och big business får styra våra politiker kommer det aldrig hända något oavsett hur många tårdrypande tal som hålls och hur många deklarationer om förändring som publiceras. Vad som krävs är att det skapas en stark folkrörelse som tvingar den politiska eliten, vare sig det är regeringsmakten eller dagens opposition, att helt enkelt agera som man gjorde när man knäckte ryggen på den sydafrikanska apartheidstaten, att man inför sanktioner och behandlar dem som persona non grata.
Länge leve det palestinska folket
Handelsblockad mot Israel nu
Länge leve den proletära internationalismen
