Valet är nu över och i skrivande stund pågår det en smärre regeringskris om vem som kommer att sitta vid köttgrytorna. Vad som däremot är klart är att folket kommer plundras lika väl och skickligt som under Alliansens tid vid makten. Valet stod aldrig mellan en vänsterpolitik och en högerpolitik utan mellan vem som kunde tillfredställa kapitalet på bästa sätt. Under dessa förutsättningar kunde partiet självfallet inte ställa sig vid sidlinjen håglöst och defaitistiskt hoppandes på att en så kallad vänstermajoritet skulle vinna.
Efter en grundlig analys av den politiska utvecklingen, nationellt och internationellt, som gjordes på partiets kongress 2013 kom man fram till att den dåvarande oppositionen inte var ett alternativ som tillvaratog folkets intressen utan satte storfinansen först. Under de socialdemokratiska Perssonregeringarna fördes det ett veritabelt kolonialkrig mot det arbetande där ledordet var privatiseringar under parroller som ”ansvarstagande”, ”solida statsfinanser” och ”budgettak”. Vart Löfven barkade hän förstod man snabbt när han pratade om att man behöver ”ett globalt handslag mellan kapital och arbete” och likadant var det med Sjöstedts bombastiska och innehållslösa paroll ”Inga vinster i välfärden” som i realiteten betyder privatiseringar men av den snälla sorten i strid mot de onda riskkapitalisterna, med andra ord inget annat än en moralkaka. Kunde kongressbeslutet bli något annat än ett enhälligt ja till att ställa upp i riksdagsvalet 2014 bland klassmedvetna kommunister? Självklart inte.
Andra mindre partier och grupper på vänsterkanten valde istället att ge stöd till opportunismen genom att uppmana till en ”kritisk röst” på något av oppositionens partier. Allra värst i högen var Kommunistiska Partiet (KP) som i Sjöstedts anda levererade en parroll som löd ”Rösta bort högern” där man uppmanade folk på deras hemsida att ” att rösta bort högerregeringen, i övrigt tycker vi att du ska rösta efter egen övertygelse”. Vad betydde detta, att man skulle rösta på Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna, var inte detta en röst mot ”högerregeringen”, befann de inte sig i opposition?
Var och en som är skolad och organiserad kommunist vet att partiets viktigaste uppgift är att vägleda och inympa klassmedvetande i massorna, det vill säga att bedriva ett effektivt opinionsarbete för att möjligöra den socialistiska revolutionen. Hade arbetarklassen själv kommit till insikt om nödvändigheten av en revolution hade partiet varit en onödig skapelse. Men för att nå dit krävs det en skoningslös kamp mot opportunismens partier. KP har istället för denna kamp valt opportunismen genom att utnyttja sin parroll som en sköld mot de skoningslösa blickar som kommer att drabba dem när de som valt att följa KP: s råd inser att de lagt sina röster på tjuvar och banditer. Då kommer KP: s medlemmar i bästa opportunistiska stil förklara att de inte har sagt att man ska rösta på respektive parti i den dåvarande oppositionen utan att det man sagt är att ”rösta mot högern”. Det som är mest tragiskt är att KP är trots allt medvetet om vad en ”röst mot högern” innebär. På deras hemsida kan man läsa följande:
”Att som vänster- och arbetarväljare rösta på något annat parti än just Kommunistiska Partiet är bortkastat. Varken socialdemokraterna eller vänsterpartiet inte kommer att föra någon verklig vänsterpolitik, eftersom de helt har accepterat EU:s budgetramar och accepterat högerns världsbild om att det saknas pengar i samhället. Vårt vallöfte är att vara en verklig opposition och att aldrig acceptera nedskärningar, försämringar eller privatiseringar. Vi kommer vara motståndets och arbetarkampens röst i kommunfullmäktige.”
Men är det inte detta som de övergivit, ”att vara en verklig opposition”, har de inte med sitt handlingssätt berövat sina sympatisörer möjlighet att rösta på en annan politik och istället fått dem att ”acceptera nedskärningar, försämringar eller privatiseringar” med sin paroll ”Rösta bort högern”?
Vårt parti, Sveriges Kommunistiska Parti, valde istället kampens väg som alltid. Detta är den väsentliga skillnaden mellan KP och SKP. Istället för fega och opportunistiska parroller som innebär ”nedskärningar, försämringar eller privatiseringar” reste vi parrollen ”Rösta mot högerpolitiken”. Istället för att beröva våra sympatisörer allt hopp om en vänsterpolitik gav vi massorna en möjlighet, ett alternativ. Vi gör allt för att fullfölja vår historiska mission, att vara ett avantgard, en revolutionär förtrupp, trots våra brister. Kan man säga samma sak om KP med dess parroll ”Rösta bort högern”?
Vår valplattform som vi presenterade var inte enbart en reformplattform utan i den lyfte vi fram nödvändigheten av organisering och den socialistiska revolutionen. Vi är inte enbart välfärdskramare utan vi kombinerade dagskraven med visioner om det klasslösa samhället. Varje medlem har redan sedan inval förstått detta och propagerade för det i valrörelsen. Varje valarbetare har rapporterat att i mötet med folket så har det på det stora hela fallit i god jord, att många har varit mottagliga för vår propaganda. Partistyrelsen kommer på sitt nästa möte analysera och sammanfatta valrörelsen i och med att alla rapporter kommit in och givetvis kommer vi att publicera en sådan rapport genom våra nyhetskanaler. Men vi kan konstatera redan nu att partiet kommer att gå stärk ut ur valrörelsen. Vi har ökat våra röster, kontakter och fått nya medlemmar. Vi synliggjort partiet på fler orter och vi har delat ut tiotusentals fler valtidningar än under förra valet. Men vi är också självkritiska. Istället för att använda floskler som att det blåser högervindar erkänner vi att vi har inte varit starka nog för att få folk i större omfattning att överge den bedrägliga och defaitistiska parrollen ”Rösta mot högern”. Det är viktigt att känna till att våra röster hade mångdubblats om vi hade mer framgångsrika i detta arbete för varje valarbetare, medlem som sympatisör, vittnar om de stött på tjogtals personer som stödjer vår politik och våra visioner men som låtit sig luras av denna förhatliga parroll.
Alla ni som röstat på oss i valet uppmanar vi nu att söka ett medlemskap i det enda kommunistiska alternativet i Sverige, Sveriges Kommunistiska Parti. Ni har med er röst visat en viljeyttring som inte kan tolkas som något annat än ett stridsrop mot det bestående. Men det är inte tillräckligt. För att ha rätten att bära den finaste av alla titlar, kommunist, måste man vara organiserad i det kommunistiska partiet. För ni ska veta att oavsett hur många röster vi får i framtida val så kommer vi inte aldrig kunna genomföra ens den mest ynkliga reform utan en stenhård klasskamp där vi drar in massorna i aktioner. Och för att lyckas med detta måste Sverige ha fler organiserade kommunister, kommunister som när tiden är mogen inte enbart kommer att blåsa ynkliga vänstervindar utan en riktig oktoberstorm som gör rent hus allsköns parasiter och borgerligt patrask.
Kamrat, partiet kallar!
