I fredags inleddes det 20:e internationella mötet för världens kommunist- och arbetarpartier i Aten. 91 partier deltar. Under lördagseftermiddagen framförde Andreas Sörensen, SKP:s ordförande, nedanstående bidrag från Sverige. Mötets tema är i år ”Arbetarklassen och dess allianser. Uppgifterna för dess förtrupp – kommunist- och arbetarpartierna i kampen mot utsugning och imperialistiska krig, för det arbetande folkets rättigheter, för fred och socialism.”
De kommunistiska partiernas uppgifter
De parlamentariska valen i Sverige och rollen som kommunisterna spelade i kampanjen som föregick dem betonade det kommunistiska partiets roll, både i relation till arbetarklassen, men även till de andra politiska partierna.
I vår valkampanj betonade vi de grundläggande likheterna mellan de andra partierna som deltog i valen, oavsett deras position på det politiska spektret: deras stöd för kapitalismen förenar dem mer än vad deras politiska olikheter skiljer dem åt.
Vi var unika i att göra detta. Vi var det enda partiet som riktade en kritik mot det kapitalistiska systemet i sin helhet. Andra partier på vänsterkanten gav på ett eller annat sätt sitt stöd till de borgerliga partierna i parlamentet och bidrog på så sätt till illusionen av demokrati.
Det här framhäver en av det kommunistiska partiets grundläggande uppgifter: att upprätthålla en politisk självständighet från borgerligheten och att upprätthålla en kritik av hela det kapitalistiska systemet, inte bara dess mest våldsamma eller extrema uttryck.
Utan denna självständighet är det inte möjligt att bekämpa de illusioner som finns hos arbetarna vad gäller kapitalismen och samhället – det är inte möjligt för oss att avslöja den sanna karaktären hos det samhälle, i vilket vi lever.
En av dessa illusioner som återfinns inte bara i vissa skikt hos arbetarna, men även i den radikala rörelsen, är illusionen av enhet. Självutnämnda kommunister hävdar att existensen av flera grupper och partier på vänsterkanten är ett problem och att vänsterns enhet skulle stärka arbetarnas position.
Det är falskt och väldigt problematiskt. Enheten hos de olika partierna på vänsterkanten, av vilka de flesta saknar en sammanhängande revolutionär politisk analys, skulle kväva den revolutionära rörelsen i opportunism och populism.
Vi vill istället betona en annan grundläggande uppgift hos det kommunistiska partiet: att upprätthålla politisk och ideologisk klarhet.
Utan denna klarhet kommer kommunisterna inte kunna kritisera opportunismen och inte heller kunna föra fram en egen revolutionär agenda, något som i slutändan paralyserar kommunisterna och de revolutionära arbetarna och bereder vägen för kapitalismen och imperialismen. Vi måste komma ihåg att kommunisterna styrka inte enbart finns i kvantiteten, utan även i kvaliteten – utan en revolutionär teori kan det inte finnas någon revolutionär rörelse.
Därför avvisar vi analysen som hävdar att kommunisterna måste enas med alla progressiva krafter för att försvara demokratin eller att bekämpa högerpopulismen. Alliansen med andra partier och organisationer för mål som dessa gör det kommunistiska partiets roll otydligt och tvingar det att göra eftergifter i grundläggande ideologiska frågor.
Vi har dessvärre exempel på detta från vår egen historia. Det förslag om att bilda ett enat Arbetarparti som Sveriges Kommunistiska Parti lämnade Socialdemokraterna 1944 inkluderade eftergifter som hade gett upp den demokratiska centralismen, såväl som den centrala rollen hos proletariatets diktatur. Som tur är blev detta förslag aldrig verklighet.
Misstag som dessa begås regelbundet. Kampen för enhet mot kapitalismens uttryck innehåller också rättfärdigandet av kapitalismen som system och skapandet av illusioner kring kapitalismen. Därför avvisar vi enhet eller samarbete på basis av ”det minst onda”, något som återigen belyser den centrala uppgiften hos det kommunistiska partiet att rikta sin kritik mot hela det kapitalistiska systemet.
I samarbetet med andra politiska partier finns även andra risker. Bortsett från de redan nämnda finns risken att bara rikta sig till de redan politiserade, vilket lämnar den stora massan av opolitiserade arbetare som de är.
Den centrala uppgiften för det kommunistiska partiet att organisera de mest medvetna och avancerade delarna av arbetarklassen är intimt sammankopplat med partiets bas hos arbetarna.
Genom arbetet som kommunisterna utför på arbetsplatserna, i arbetarnas bostadsområden, i skolorna och i universiteten, upprättas både stödet och respekten för kommunisterna. Vi måste därför fortsätta att rikta oss direkt till arbetarna och vi måste rikta oss till dem med socialismen; med en kritik av hela systemet som dag för dag stegrar utsugningen av arbetarna.
För att vi ska kunna göra det här är det viktigt att vi hittar sprickorna i kapitalismen och att vi fyller dem med vårt eget innehåll. Kapitalismen misslyckas dagligen och det är kommunisternas plikt att peka ut misslyckandena och att vid varje tillfälle arbeta för att bryta människornas förtroende för kapitalismen och dess stat.
Att hitta sprickorna i kapitalismens fasad och att organisera kring dem ger kommunisterna möjligheten att fördjupa banden med folket och arbetarklassen genom att injicera sin egen analys och organisation i människornas dagliga liv. Från denna process uppstår kadern i det kommunistiska partiet.
Genom byggandet av folkets makt idag konkretiserar vi ytterligare en central aspekt hos det kommunistiska partiet: upprättandet av en tydlig väg från idag till socialismen. Utan denna länk blir proletariatets diktatur en tom fras utan mening; det blir något man nämner för att visa upp sin radikalism.
Det vi bygger idag måste vara delar av vägen till det framtida, socialistiska samhället och samtidigt vidga folkets och arbetarklassens makt. Skapandet av folkets och arbetarnas egna organisationer, i vilka de kämpar mot kapitalismen blir grunden för den framtida, socialistiska staten – en stat med solida fundament bland arbetarna. I dessa organisationer måste kommunisterna spela den ledande rollen, samla hos sig de mest medvetna arbetarna och förverkliga sin roll som arbetarklassens förtrupp och stolthet.
