KRÖNIKA ”Om moderaterna skulle komma på andra tankar och vill samarbeta med mig istället för med SD då står min dörr öppen” sa Magdalena Andersson när hon lämnade sin farvälansökan.
Vad har det hänt? Finns det inga ideologiska-politiska-ekonomiska-filosofiska barriärer mellan sossarna och Moderaterna? Mellan de röda och de blåa?
Nej det finns absolut inga skillnader i real-politiken. Politikerna anpassar sig till kapitalets och imperialismens prioriteringar.
”Kapitalet är skrämt av bristen på vinst eller mycket liten vinst […] Vid tio procents (10 %) vinst känner det sig självsäkert och vinsten kan användas överallt, vid 20 % blir det livligt, vid 50 % blir det verkligen vågat, vid 100 % trampar kapitalet på alla mänskliga lagar, vid 300 % finns det inget brott som kapitalet inte riskerar att göra” skriver Marx på ett ungefär i Kapitalet.
Det svenska kapitalet är nervöst. Det är nervöst och skräms vid tanken på att vinsten ska minska trots alla positiva politiska åtgärder som deras politiska bundsförvanter har tagit. Trots Sveriges medlemskap i NATO, trots alla subventioner, alla räntefria lån. Trots att arbetarrörelsen är på knä. De vill ha mera. De vill intensifiera utsugningen i Sverige och i utlandet dit deras fabriker har flyttats. Våndan som det svenska kapitalet just för närvarande känner måste få en lösning.
Sossarna har kämpat för att bevisa att de kan tjäna kapitalet bättre än de andra. Sossarna kommer nu att få en annan roll när högern vann, nämligen att opponera sig till den gräns som kapitalet tillåter. LO och de andra ska protestera fram till samma gräns.
Kapitalet och dess politiker kommer att hitta ursäkter. Igår var det pandemin, idag är det kriget. Imorgon kan ekonomin eller konkurrenskraften som minskar vara ursäkten som man tar fram för att ta från arbetarna och bromsa folkliga protester och missnöje. Det viktiga för kapitalisterna är att högerpolitiken fortsätter och blir intensivare. Att samma politik tar bort alla smulor som det svenska folket har nöjt sig med i många år under reformismens vägledning. Att samma politik som tar bort friheter och demokratiska arbetsrättigheter ska fortsätta.
Den politiken kommer att stödjas av det stora partiet och de mäktiga facken. Nu när Magdalena Andersson erbjuder sig att bilda regering med ärkefienden kan en stark och stabil kapitalistisk politisk allians bildas.
Det som är viktigt för folket är att förstå det politiska hyckleriet och vända ryggen åt kapitalistiska politiker och den kapitalistiska politiken oberoende av vilket parti som verkställer den.
Lika viktigt är att folket ska förstå och kämpa för sina intressen, ta strid mot kapitalets företrädare och dess politiska bundsförvanter och kämpa för ett kvalitativt annorlunda samhälle.
Panos Alepliotis
Var skulle Marx ha uttryckt sig så där i Kapitalet ? Redovisa sida i band 1, 2 eller 3.
Hej Karl! Kul att du följer Riktpunkt och intresserar dig för tidningens innehåll!
I den svenska utgåvan av Kapitalets första volym, i det 24:e kapitlet med underrubriken ”Industrikapitalistens uppkomst” citerar Marx en brittisk ekonomin som säger just det som står i artikeln. Vi citerar det nedan:
””Kapital”, säger ”Quarterly Reviewer”, ”flyr tumult och strid och är av en ängslig natur. Detta är sant men inte hela sanningen. Kapitalet avskyr frånvaron av profit eller mycket liten profit, alldeles som naturen avskyr tomrum. Med tillräcklig profit blir kapitalet djärvt: 10 % säkrade, och det kan användas överallt. 20 %, och det blir livaktigt. 50 %, positivt våghalsigt. För 100 % trampar det alla mänskliga lagar under fötterna. 300 %, och det tvekar inte för någon förbrytelse och riskerar t.o.m. galgen. Om tumult och strid ger profit, så främjar det bäggedera. Bevis: smugglingen och slavhandeln.” (T. J. Dunning: ”Trade-Unions and Strikes”, London 1860, s. 36.)”
https://www.marxists.org/svenska/marx/1867/23-d107.htm#r1022
Det tycks funka redan i verkligheten, i Eskilstuna. Röda färgen flagnar, redan rosa och blir mot blått så småningom om inget radikalt sker.