Under natten har bilar satts i brand och sten har kastats mot polisen i Rosengård i Malmö, det har brunnit i soprum och garage. Polisen utreder våldsamt upplopp och blåljussabotage efter natten, och säger att upploppen hänger ihop koranbränningen – människor har ju setts stå med banderoller som protesterat mot koranbränningarna.
Ja naturligtvis är det så, men det handlar också om en djupare känsla av hopplöshet och utanförskap som blossar upp vid händelser som ytterligare ifrågasätter de marginaliserades religion och kultur. Det är en grov förenkling att tro att ett stopp på koranbränningar skulle skapa lugn och harmoni. Det kan bara åtgärder som syfte till verklig integration, jobb och framtid för ungdomar i utsatta områden, och det är kapitalet lika lite intresserad av som att stoppa koranbränningar med rådande lagstiftning. Istället samlar myndigheterna belägg för ”blåljussabotage” och stenkastning somm kommer väl tillpass när repressiv lagstiftning förstärks i och med en ändring i ordningsstadgan.
I sitt uttalande angående koranbränningarna säger SKP:
”…koranbränningarna används av de svenska politikerna för att ytterligare inskränka folkets rättigheter. Regeringen söker ändra i ordningslagen, så att polisen behöver ta hänsyn till Sveriges nationella säkerhet i bedömningen av huruvida en demonstration ska få tillåtelse eller inte. På så sätt kommer man åt koranbränningarna, men man har också ett redskap på plats för framtida bruk. Ändringarna i ordningslagen är heller inte unika, utan har föregåtts av restriktioner av journalisternas verksamhet i Sverige och den nya anti-terrorlagen. Så blir koranbränningarna en förevändning för att ytterligare inskränka det arbetande folkets rättigheter i Sverige.”
