UTRIKES Denna vecka har det rapporterats att Frankrikes president Emmanuel Macron förbereder bildandet av en högerregering, något som förstås inte är i linje med valresultatet från den7 juli. Jean-Luc Mélenchons Nya Folkfront (NFP) vann valet, men Macron överväger ändå att utnämna högerpolitikern Xavier Bertrand till premiärminister.
Trots att Macrons parti har reducerats till en skugga av sig själv, diskuteras i skymundan möjligheten att skapa en regering som fortsätter samma arbetarfientliga politik som folket röstade emot.
Jean-Luc Mélenchons NFP sitter stilla inte helt oväntat relativt stilla båten. Man har är naturligtvis fullständigt ovillig att mobilisera de miljontals arbetare som röstade på Nya Folkfronten för att sätta stopp för Macrons högerkonspiration. All kritik av Macrons högermanövrer har man lämnat till byråkraten Lucie Castets som man utsett till premiärministerkandidat, en erfaren kapitalistisk administratör. Hennes genomslagskraft i kritiken av Macron är tämligen begränsad även när hon för fram sådana ståndpunkter.
Macron och Bertrand lutar sig alltså mot ett inte alltför högljutt NFP för att få till sin politik. Betrand förhandlar nu med byråkratiska fackföreningsledningar som stödde NFP i valet, och med olika partier som deltog i NFP tillsammans med Mélenchons parti Det okuvade Frankrike —exempelvis med socialistpartiet (PS), det så kallade franska kommunistpartiet (PCF) och det franska gröna partiet.
Resultatet av valet den 7 juli visar självklart att det finns en stor opposition i Frankrike mot den arbetarfientliga politik som förts av Macron, men problemet är förstås att NFP inte representerar arbetarklassen. De representerar den kapitalistiska staten och den härskande klassen och försöker med pragmatiska manövrer skaffa sig makt inom det nationella ramverket. Därför säljer de hellre ut sin valseger än mobiliserar arbetarna.
