UTRIKES, MILJÖ De grekiska skogsbränderna, som med 25 meter höga lågor och en brandfront på 30 km har kommit ända in i Atens förorter, har hittills kostat två människor livet och orsakat svår förstörelse. Det grekiska kommunistpartiets KKE:s lokalorganisation i Attika har gjort ett uttalande på grund av den rådande situationen:
Den stora brand som för några dagar sedan utbröt i Attika, med förlust av två människoliv och förödande konsekvenser för fastigheter och miljön är inte ”en blixt från klar himmel” och inte heller något normalt på grund av vindar eller torka, på det sätt som Ny Demokratis regering försöker få oss att acceptera. Sanningen är att särskilt regionerna i östra, norra och västra Attika i årtionden har varit utsatta för stora bränder, med enorma förluster för människor och miljö. Det går trots allt inte ett år där vi inte utsätts för minst en förödande brand, och inte i något avlägset område utan i huvudstadens förorter, där nästan hälften av landets befolkning är koncentrerad.
Ännu värre: nu talar vi om en brand som nådde stadsbebyggelsen efter att ha rört sig mer än 30 kilometer och hamnat i Chalandri, det vill säga i huvudstadens stadsområden! Denna tragiska händelse gör aska av regeringens argument att brandbekämpning är ”lyckad” när människoliv räddas och ”bara” skog brinner.
Fakta är tydliga: människoliv gick förlorade, 100 000 hektar skog brann ned och elden nådde staden. Vad mer behöver ske för att till slut för att vidta åtgärder? Risken för en stor olycka med oöverskådliga konsekvenser är dessutom överhängande i Aten, särskilt i områden där det finns stora företag och industrier – något som KKE har varnat för många gånger. Vad kommer regeringen då att hitta på för ursäkter för att rättfärdiga den brottsliga brandhanteringspolitiken?
Regeringen skjuter ifrån sig ansvaret
Det står klart att ingen regering, särskilt den nuvarande, kan säga ”man visste inte” eller förklara att man blev överraskad över väderförhållandena. Det som tiden har utvisat är att den stora eldsvådan beror på statens och alla regeringars selektiva oförmåga att skydda människors liv och deras egendom, skydda våra naturrikedomar, med alla nödvändiga förebyggande åtgärder. Det krävs en organiserad plan för att hantera branden när den bryter ut, en plan som innehåller alla nödvändiga medel och har en motsvarande styrka.
Den största boven är EU:s politik och en inriktning som stöds av alla kapitalets partier, som cyniskt och hänsynslöst säger att brandskyddsprojekt (liksom översvämnings- och jordbävningsskydd) är oberättigade på grund av kostnader! Det verkliga skyddet av skogen och bekämpningen av skogsbränder är motsatsen till den kriminella logiken och politiken med ”kostnadsnytta”, eftersom skogarna lämnas åt sitt öde och varje år kan vi fastställa större och större skada.
Efter katastroferna är de nöjda med att ge vissa kompensationer – smulor, precis som det nu framgår av regeringens tillkännagivanden. Det som återigen har blir tydligt är den kapitalistiska statens kriminella ansvar.
Skogar fulladdade med trähögar som kan brinna, ingen brandskyddsinfrastruktur, dålig bevakning och övervakning ligger till grund för att snabbt skapa en okontrollerbar storbrand. Till och med städningen av tomter i riskzonen förvärrade till sist situationen, eftersom regeringen, regionen och de flesta kommuner trots uppmaningar från folket inte tog hand om att samla in materialet efter städningen och utan lät det bli till ytterligare bränsle.
Allt detta, i kombination med den stora bristen på personal och brandbekämpningsutrustning och avsaknaden av en övergripande plan för att hantera sådana bränder, ledde till de tragiska bilder vi fick se när branden nådde stadsbebyggelsen och förstörde hus och infrastruktur.
Vad som är värre är att vi fick höra lata ursäkter om att branden ”ägde rum i den mycket svåra och täta skogen” utan någon förklaring varför en sådan skog, värdefull för hela Attikabassängen och med skador från tidigare bränder, inte var skyddad av staten, varför risken inte förutsågs och förebyggdes.
Istället för allt detta, som varje människa förstår och vars avsaknad orsakar ilska, genomför staten taktiken ”kör för ditt liv” med upprepade tröttsamma, motsägelsefulla och panikslagna meddelanden, och åberopar dessutom det ökända ”individuella ansvaret”, där man skyller sina egna brister och anvisningar på enskilda människor.
Således försöker regeringen skjuta ifrån sig det enorma ansvaret den har för katastrofen och dessutom för den kontinuerliga politiken där medbrottslingarna i denna ständiga brandpolitik (PASOK, SYRIZA och andra) förklarar de att ”det här är inte tiden att fördela ansvar” eller att ”det här inte är tiden att prata om de brister som har lett bränderna in i Aten”. Alla vill de dölja att denna fientliga folkfientliga stat finns på plats när det handlar om att skicka fregatter in i krig eller om att jaga våra medmänniskor som brottslingar och driva dem från sina hem, men att den alltid är frånvarande när det gäller människors behov och deras liv.
Bara folket kan rädda folket
Vad som sticker ut i denna situation som upprepas, vad som än en gång stack ut just nu, är brandkårens självuppoffringar och det gripande bidraget från vanliga människor att på något sätt hjälpa till med brandbekämpningen – att återigen ställa i förgrunden det slagord som föddes i liknande situationer tidigare: ”Bara folket kan rädda folket”. I denna kamp stod medlemmarna i KKE och KNE, partiets anhängare och vänner, återigen i framkant.
KKE vänder sig nu till Atens folk: nu när de brända husen och brända skogarna ryker, nu är tiden då folket inte får ge någon nåd och något alibi till denna stat, till denna brottsliga politik. Nu finns ett behov av att stärka kampen för full ersättning till dem som lidit skada, utan villkor och krav. Nu ska alla brända skogsmarker förklaras för mark som ska återplanteras, för att förhindra eventuella investeringstankar från näringslivets tjuvaktiga skator.
Nu är det också nödvändigt, vid sidan av den organiserade insatsen för att rädda det som kan räddas, att stärka kampen för betydande förebyggande och skyddsåtgärder, i strid med EU:s och regeringens kostnads- och nyttopolitik, som är en permanent fara för naturrikedom, egendom och människors liv.
Ropet att det gäller ”deras vinster eller våra liv” är återigen öronbedövande. Den organiserade kampen är förutsättningen för att folket ska bli huvudpersonerna i utvecklingen, för att arbetarna, egenföretagarna, ungdomarna i Attika och hela Grekland ska kunna leva det liv de förtjänar.
