UTRIKES Inför och under sommaren har lokalbefolkningen i turistorter som Malaga protesterat mot massturismen, som bland annat leder till enorma höjningar av bostadspriserna för vanliga spanjorer i dessa orter. Nedan har Riktpunkt översatt en krönika som tidigare publicerats i den spanska kommunistiska tidningen Nuevo Rumbo.
Den 29 juni begav sig tusentals människor ut på gatorna i solkustens huvudstad, ropandes ”Malaga ska leva, inte överleva”. De vill visa hur massturismen, spekulationerna och semesterbostäderna har gjort att den andalusiska staden sett bostadspriserna öka dramatiskt de senaste åren.
Och jag var inte där. Trots att, eller snarare på grund av att, jag lider direkt av bostadsproblemen i området, var jag inte i demonstrationen. Jag ska berätta om mitt specifika fall. Jag, som tiotusentals andra människor på den spanska solkusten, behöver lämna våra lägenheter i slutet av maj (eller som i mitt fall, i slutet av juni) för att få tillbaka dem i september eller oktober. Hyresvärdar gör enorma profiter under sommarmånaderna, då hyrorna kan fyrdubblas. Trots att demonstrationens krav berörde mig direkt, var jag alltså inte där eftersom jag lider av en av de många aspekterna av bostadsproblemen i ett av de områden som kallas ”belastade områden” av en meningslös bostadslag: tvånget att varje år flytta ut ur mitt hus.
Låt dock inte mina ord lura er, jag vill inte ge utlopp för min personliga frustration över min egen hyresvärd. Han är en bra person, jag är rätt säker på att han är progressiv och enligt vad han själv säger, så vill han inte spekulera. Det betyder dock inget om han gör det han gör med goda eller onda avsikter, han har helt enkelt ”tvingats” höja våra hyror nästa år. Det påminner mig om orden som John Steinbeck riktade mot banken i Vredens druvor: ”Banken är något mer än män. Notera att alla män i banken hatar vad banken gör, men banken gör det ändå.” Och faktum är att de kapitalistiska förhållandena inte beror på aktörernas kontroll eller medvetna val gjorda av enskilda personer. Med den tidigare finansministern Rodrigo Ratos ord, ”det är marknaden, min vän.”
Detta är situationen vi måste leva oss igenom. För att tala om min egen verklighet, så är hyreskostnaden per kvadratmeter i Malaga €14,2 i maj 2024, enligt portalen Idealista. Det är en euro över det nationella genomsnittet. Det verkar inte vara så mycket; i Malaga är dock den genomsnittliga inkomsten den sjunde lägsta av alla provinser i Spanien, på €10,929 per år. Allt detta betyder att en enskild person spenderar 44,27% av sin inkomst på hyran, vilket i sin tur ökar antalet vräkningar på grund av betalningssvårigheter.
Även om jag använder Malga som ett exempel är det här ett problem som inte är unikt för den andalusiska staden, utan det återfinns genom hela landet, där liknande situationer finns på flera olika ställen. Situationen är särskilt pressad på Balearerna och Kanarieöarna, eller i Madrid och Barcelona. Även platser som Sevilla, Cantabria, Valencia eller La Rioja upplever liknande problem. Enligt tidningen El Economista ökade priset på bostadsrätter med 4% 2023 och 7,4% året dessförinnan. Samtidigt har hyreskostnaderna stigit med 7,3% mellan februari 2023 och februari 2024, enligt sidan Fotocasa.
Den perfekta stormen har därmed inträffat: gamfonder köper hus för spekulation, genom plattformer som Airbnb ökar profiten som uthyrare kan göra och på vissa ställen har så kallade ”digitala nomader” flyttat in, vilka har större köpkraft än vanligt folk. Medan staden Malaga tappar i befolkning på grund av omöjligheten att få tag i boende eftersom priserna skenar, köptes nästan hälften av alla hem under 2023 utan bostadslån. Med andra ord köptes de antingen av familjer med väldigt hög inkomst, som klarar av att hosta upp en halv miljon euro i kontakter, eller mer sannolikt av företag som spekulerar och hyr ut till turister.
Ofta sker de största ökningarna, såsom i Malaga eller på öarna, som domineras av turismen, i enlighet med den internationella arbetsdelningen. Och även om tillfälliga och prekära anställningar inte är unika för turismsektorn, är det samtidigt sant att dessa sektorer har ett proletariat med låg köpkraft och väldigt lite säkerhet i livet.
Och vad är lösningen som kapitalets partier föreslår? Trots sina olikheter har de alla enats om den Ábalos så tydligt formulerade när han var transportminister: att ”bostäder är en rättighet men även en bra marknad”. De mer liberala partierna försvarar bostadsmarknadens självregulering genom att göra underlätta tillgången: genom att göra det attraktivt att bygga bostäder. Men tar man hänsyn till att det mesta som byggs inte är ämnat för att bo i, utan för spekulation och för semesterfirare, verkar inte detta vara en trovärdig lösning. Den socialdemokratiska regeringen hävdar å andra sidan att man tänker reglera priset på bostäder, men dess bostadslag har inte kunnat sänka priserna, garantera en social hyra eller tillgång till bostäder för de med lägst inkomst och mest prekära livssituationer. Detta är samma regering som flera gånger talat om förbud mot vräkningar, trots att man förra året genomförde 26,659 vräkningar. I slutändan är den spanska regeringen fånge i Ábalos maxim och kommer alltid att försvara hyresvärdar, bostadsföretag och banker, eftersom bostäder framför allt är en bra marknad, och om det är något som alla partier i parlamentet hårdnackat försvarar, så är det den heliga privategendomen.
I ljuset av denna artikel skulle man nu kunna säga att det är väldigt enkelt att kritisera men väldigt svårt att föreslå. Man skulle kunna säga att kommunisterna verkligen inte har lösningen till bostadsproblemet. Engels sammanfattade dock problemet redan för 150 år sedan. Den tyska tänkaren skrev i sin text I bostadsfrågan sammanfattade, att: ”Så mycket är emellertid säkert, att det redan nu finns tillräckligt med bostadshus i storstäderna för att all verklig ”bostadsnöd” omedelbart skall kunna avhjälpas genom ett rationellt utnyttjande.” I grund och botten är detta inget annat än den mest rationella lösningen på den paroll som ropats så många gånger det senaste decenniet: ”Inga människor utan hem, inga hem utan människor.”
