KULTUR Sex år innan Okänd soldat och elva år innan den första delen av trilogin Här under polstjärnan gav Väinö Linna ut boken Mörk kärlek, ett kärleksdrama i tammerforsisk arbetarmiljö. Med den kom inte Linnas genombrott – och det är förståeligt.
Vissa böcker önskar man att man inte hade läst, eftersom man då skulle ha kvar nöjet att återigen läsa böckerna för första gången. Här under polstjärnan, som följer torparsläkten Koskela genom ett århundrade, är en sådan bok. Okänd soldat likaså. Språket, karaktärerna och modet med vilket historien görs rättvisa gör det till en av de främsta litterära prestationerna i nordisk historia.
Precis som alla som uppnått storhet krävs dock träning. Denna träning fick Linna bland annat genom sin tidiga roman Mörk kärlek, som på baksidan av boken beskrivs som “ett laddat svartsjukedrama i tammerforsisk arbetarmiljö”. Så mycket är sant, och visst kan man skönja vissa av de drag som senare skulle göra Linnas litterära verk så stora: träffande miljöbeskrivningar som inte kräver varken ett ord mer eller mindre för att vara fullkomliga och karaktärer vars känslor man emellanåt bjuds in att själv uppleva.
Mycket mer finns dock inte att hämta och kanske för att förväntningarna var så stora blir också besvikelsen desto större, när Mörk kärlek inte lever upp till de senare böckernas storhet.
Karaktärerna är ofta – inte alltid – platta och osympatiska. De blir ofta karikatyrer av sina verkliga förlagor; kvinnorna blir undergivna och svaga medan männen antingen är galna, misogyna eller karaktärslösa. Det gör i sin tur att det är svårt att ta boken på allvar, eftersom den knappast känns representativ, till skillnad från Linnas senare böcker.
Någon gång hörde eller läste jag att de som blir verkligt bra på någonting, inte bara övar och övar, utan de tittar på vad de gör och försöker ta reda på vad de gjort för misstag och vad de ska undvika i framtiden. Så jag tror att man kan betrakta också Mörk kärlek. Det var träning för Väinö Linna, vilket han nog också insåg, med tanke på att han själv inte heller ska ha tyckt om boken.
På så sätt får man vara tacksam för Mörk kärlek, om det nu var så att den ledde fram till Okänd soldat och Här under polstjärnan. Som enskilt litterärt verk betraktat, så spelar den i en annan liga än hans senare produktion.
Andreas Sörensen
