UTRIKES Det nyligen hålla valet i Georgien lämnar en stor rad oklarheter. Det styrande partiet, Georgisk dröm, har utropat sig till segrare medan oppositionen och presidenten vägrar godkänna resultatet. Bakom allting finns de imperialistiska motsättningarna, som är extra skarpa i Kaukasus.
För ungefär femton år sedan rullade ryska stridsvagnar in i Georgien och för bara något år sedan intog Azerbaijan, med hjälp av Turkiet, den armeniska enklaven Nagorno-Karabach. Om inget annat, vittnar det om styrkan i de motsättningar som skakar regionen. I synnerhet efter att kriget i Ukraina inleddes har spänningarna ökat i Kaukasus, eftersom en minskad transport genom Ryssland har lett till ökat intresse för Kaukasus. Det vill säga, fler ögon vänds mot området och alltmer står på spel där.
Dessa motsättningar reflekteras också i det senaste valet i landet, där landets orientering antingen österut eller västerut stod på spel. Det styrande partiet, Georgisk dröm, som representerar en pro-rysk linje, utropade sig till segrare efter att ha fått något över 50 procent av rösterna och 89 av 150 mandat i det georgiska parlamentet. Den splittrade oppositionen, som alla mer eller mindre vill söka sig närmare EU och Nato, hävdar dock valfusk och vägrar erkänna resultatet, liksom också presidenten i landet, som hävdar att landet utsatts för en rysk ”specialoperation”.
Bakom dessa anklagelser står också en rad västerländska organisationer, inte minst Nato, som ifrågasatt valets giltighet, medan ryska politiker har uttryckt stöd för valresultatet.
För det georgiska folket finns svaret varken i landets orientering österut eller västerut – det finns inget att hämta i endera imperialistiska läger. Det är samtidigt de vanliga människorna i landet som kommer att få betala priset för de alltmer skärpta motsättningarna.
