UTRIKES I en artikel av Oded Goldreich, medlem i Israels kommunistiska parti, och Assaf Kfoury, en arab-amerikansk politisk aktivist, diskuteras historien bakom Israels krig som nu spridit sig från Gaza till Västbanken, norra Israel och Libanon och riskerar att utvecklas till ett större regionalt krig. Trots omfattande medierapportering kring kriget, underskattas eller förbises ofta de omständigheter som ledde till fram till det – ett decennier långt krig som Israel bedrivit mot det palestinska folket, menar författarna.
De belyser situationen under de närmaste åren före 7 oktober 2023, och menar att breda skikt av de israeliska judarna ignorerade den palestinska frågan. Samtidigt blomstrade den israeliska ekonomin och tidigare fientliga arabiska regeringar verkade ha accepterat tanken på en stark israelisk stat, som till stor del sågs som en bas för amerikansk makt i östra Medelhavet. Majoriteten av israelerna tänkte sig nog – om de alls reflekterade över palestinierna – att de var fullständigt under kontroll, att palestinafrågan var en icke-fråga.
Den var givetvis smärtsamt påtaglig för palestinierna själva. För dem som bodde i Israel handlade livet före den 7 oktober 2023 om fortsatt diskriminering, marginalisering och uteslutning. För dem på Västbanken innebar det fortsatt godtyckligt förtryck, förnedring och risken att bli dödad eller skadad under någon IDF-operation. För dem som bodde i Gaza innebar det en pågående obestämd isolering utan hopp om frigivning. Gaza-remsan har kallats ”världens största utomhusfängelse”. Fängelsevakten var Israel, och dess medbrottsling var Egypten; de två länderna kunde agera ostraffat eftersom deras amerikanska skyddsmakt alltid skulle skydda dem från ansvar i FN och andra internationella forum.
I den näraliggande förhistorien till den 7 oktober 2023 ingår också den protest i Gaza från mars 2018 som kallas ”den Stora återvändarmarschen”, en organiserad kampanj med protester varje vecka nära stängslet som omger Gaza. Det var en civil och obeväpnad manifestation där man krävde ett slut på Israels blockad och de palestinska flyktingarnas rätt att återvända till sina byar och städer i det nuvarande Israel. Protesterna slogs ned av Israel med ohindrad dödlig kraft, varvid mer än 195 palestinier dödades och nästan 30 000 skadades. Den Stora återvändarmarschen ebbade ut i slutet av 2019, utan någon som helst lättnad i sikte för de belägrade Gazaborna. Förtvivlan byggdes upp.
Och vad hände då den 7 oktober? Goldreich och Kfoury skriver: ”Det var en ackumulering av uppdämda klagomål, offentliga förödmjukelser och undertryckt ilska under många år som bröt ut den 7 oktober 2023-[…] Mindre som en hämndhandling än en handling av desperation, bröt Gazaborna sig ur sin långsamma dödsstrypning. Händelserna denna dag var kaotiska bortom palestiniernas egna förväntningar, delvis på grund av att israeliska arméenheter runt Gaza kollapsade i oordning. Händelserna denna enda dag var fruktansvärda och ohyggliga, ledda av Hamas och därefter en blandning av andra grupper och individer.”
Och därefter har varje dag varit fruktansvärd och ohygglig, skriver man. Ett otyglat utbrott av våld och förstörelse genomförs av den israeliska militären, metodiskt och medvetet på direkta instruktioner från Netanyahu och hans ministrar. En skrämmande passage sticker ut: ”Detta är den senaste fasen, mer våldsam och förödande än alla tidigare, i den hundraåriga processen av etnisk omvandling av Palestina. För den israeliska allmänheten i stort har palestinier avhumaniserats i sådan extrem grad genom årtionden av indoktrinering att förstörelsen av Gaza ses som rättvis och palestinierna som förtjänta av den.”
Givetvis lyfter artikelförfattarna också den amerikanska politiken i Mellanöstern och det ovillkorliga stöd man ger Israel – men tyvärr tror Goldstein och Kfoury ändå att en del av lösningen ligger i den naiva tanken att USA måste ändra sin politik och tvinga Israel att stoppa sitt förödande angrepp i Gaza, Västbanken och Libanon. Men även om artikelns slutord är förenklade, reformistiska och icke-revolutionära är det ändå viktigt att den 7 oktober beskrivs som något annat än ett vansinnigt terroristdåd, att en israelisk kommunist och en arab kan se på den händelsen tillsammans och tillsammans avslöja det blodiga förtryck som drev fram explosionen.
