UTRIKES Den tyska regeringens inrikesminister Nancy Faeser har presenterat ett nytt säkerhetspaket som stärker statens kontroll över medborgarna och skärper lagar gällande asyl, vapen och polisens befogenheter. Paketet beskrivs som ett svar på hot från terrorism, antisemitism och extremism. Det innebär utökade befogenheter för polisen och säkerhetstjänsten, samt strängare vapenlagar. Samtidigt har regeringen börjat förhandla om massdeportationer och stramar åt asyllagarna.
De nya lagarna innebär inskränkningar i asylrätten. De innebär att lagstiftningen om återvändande som den tuidigare tyska regeringen införde i juni skärps och öppnar dörren för godtycklighet. I framtiden ska grunden för utvisning och deportation nämligen också innefatta brott med främlingsfientligt eller inhumat syfte, vilket enligt regeringen inkluderar “antisemitism, rasism, sexism eller fientlighet mot queer-personer” . Redan intensifieras deportationerna, samtidgt som det förs diskussioner med Turkiet och andra länder om att inleda regelbundna deportationsflyg. Dessa skärpta regler har mött hård kritik från människorättsorganisationer , som menar att lagarna bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter.
För att stärka ”den inre säkerheten” skärper Tysklands regering också vapenlagarna och inför nya restriktioner för knivinnehav på offentliga platser och evenemang. Medan man kan tycka att detta ökar säkerheten för vanliga människor innebär det samtidigt en större polisnärvaro med utökade befogenheter att genomföra kontroller utan misstanke. Denna ökade poliskontroll märks nu genom insatser mot fredliga demonstrationer, och statistik visar att polisen har skjutit fler personer under 2024 än tidigare år, ofta med psykiskt sjuka som offer.
Detta sker i ett samhälle där löner och arbeten är under allt större attack. Arbeten försvinner, fabriker läggs ned, privatiseringen ökar och lönerna minskar, medan militären rustar för enorma summor och kriget i Ukraina understöds med vapen, pengar och soldater. Därmed sätts en hårdnande klasskamp på agendan i Tyskland och det blir tydligt vilken sorts säkerhet den tyska regeringen strävar efter — inte säkerhet för det arbetande folket utan för borgarklassen och den kapitalistsika staten.
