LEDARE (8/2024) Det kommunistiska partiets historia i vårt land är en lång historia. Föregångaren till vårt parti grundades 1917, som Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti, som en utbrytning ur det reformistiska socialdemokratiska partiet. Utvecklingen i Sverige löpte parallellt med utvecklingen i övriga Europa, där successivt revolutionärerna antingen uteslöts eller själva bröt sig ut och bildade egna partier.
Det parti som grundades 1917 skulle fyra år senare, när det gick med i Kommunistiska Internationalen, anta namnet Sveriges Kommunistiska Parti. Det skedde 1921, för 103 år sedan och sedan dess har vårt land haft ett kommunistiskt parti.
Vi tar vara på den historien. Vi spårar vårt partis verksamhet hela vägen tillbaka, inte bara till 1921, utan till 1917 och de revolutionärer som redan innan dess kämpade för ett revolutionärt parti.
Kampen var långt ifrån över i och med dessa händelser, utan det nya kommunistiska partiet skulle splittras flera gånger efter det, såväl 1924 som 1929. Detta senaste år kom att betyda mycket för partiet, eftersom det tillät partiet att på revolutionär grund ta ledningen inom strejkrörelsen i landet.
Dessvärre varade inte detta länge, utan redan tre-fyra år senare påbörjades processen mot det som idag är Vänsterpartiet. Efter 1934 sökte partiet enhet med socialdemokratin, vilka man tidigare kritiserat som kapitalets viktigaste parti, eftersom det band arbetarna vid kapitalismen. Denna enhet uppstod aldrig, men den påverkade på djupet den kommunistiska rörelsen.
Under 40-talet togs stora kliv mot anpassning och det är då vår gamla partisymbol för första gången dyker upp; som ett märke i partiboken. Röd för socialismen; gul och blå för nationen. Veteax och kugghjul, för enheten mellan arbetarna och bönderna. Ett uttryck för anpassning, med andra ord.
När vi når år 1977, så har denna utveckling fullbordats och Sveriges Kommunistiska Parti har blivit Vänsterpartiet Kommunisterna. Utvecklingen betydde dock inte att det saknades kommunister inom partiet. Dessa hade aldrig gett upp sitt parti och 1977 återskapades arbetarnas kommunistiska parti, under namnet Arbetarpartiet Kommunisterna.
Tack vare ett ovärderligt arbete av den revolutionära kadern inom det gamla partiet, kunde det kommunistiska partiet återupprättas. Som symbol för detta parti togs den partisymbol som vi nu gjort oss av med, låt vara med andra initialer än de vi använder.
Fram tills nu har den följt med oss. Vår gamla symbol representerar ett arv, en historia som vi inte vill dölja utan som vi vill utforska. Det är en historia vi lärt oss av och som vi inte tänker sopa under mattan. När vi spårar vår historia tillbaka ända till tiden innan 1917 är det för att vi tar ansvar för den kommunistiska rörelsens historia i vårt land – vi tar ansvar för alla framgångar och alla misstag. Vi tar ansvar för helheten. I detta ingår också de symboler som vårt parti använt.
Nu har vi valt en ny symbol, som är äldre än vår gamla. Hammaren och skäran kom att användas först under Oktoberrevolutionen, symboliserandes enheten mellan arbetare och bönder, de revolutionära klasserna. Sedan dess har ingen symbol representerat kommunismen på ett tydligare sätt. Detta tar vi vara på.
När vi använder hammaren och skäran finns det inga tvivel på vår ståndpunkt. Den är revolutionär. Medan andra tonar ner och döljer sitt arv och slutar använda de symboler som miljoner arbetare och kommunister kämpat och dött under, bär vi dem med stolthet.
Hammaren och skäran är vår symbol. Den representerar framtiden och ingenting kunde göra oss stoltare.
