UTRIKES Många småstäder i dagens Ryssland håller på att förfalla och närmar sig utplåning, skriver den revolutionära webbplatsens Politsturm. Infrastrukturen slits ned, sjukhus och skolor stänger. Därmed sjunker levnadsstandarden och människor flyttar därifrån.
På ett byggnadsforum i oktober där problemet lyftes kunde man följdriktigt höra vd:n för Gazprom Invest, bolaget som ansvarar för investeringsprojekt relaterade till utvinning, infrastruktur och utveckling av naturgasproduktion, säga att det helt enkelt är olönsamt att stötta småstäder och att man bara ska låta dem dö.
Ett av skälen till att människor lämnar småstäderna är löneskillnader. Enligt rysk statistik var den genomsnittliga månadslönen för boende i Moskva 127 900 rubel under 2023. Om man tar landsbygdsregionen Buryatia i Rysslands inre som ett sämre exempel, visar den lokala statistiken att genomsnittslönen där var 59 000 rubel. Ett annat skrämmande exempel är att lärarlönen är upp till fyra gånger så hög i Moskva som i mer lantliga områden.
Men även med de högre lönerna i huvudstaden kan ungdomar inte köpa sig en bostad – inte i storstaden, men inte heller i den hembygd de lämnat. Istället hyr de en lägenhet tillsammans med flera andra och sparar så mycket de kan. Den massiva inflyttningen i storstäderna börjar likna de förhållanden som rådde i det ryska kejsardömet där småbönder blev säsongsarbetare långt borta från sina hem för att kunna dra in pengar och betala avgifterna till jordägarna, skriver Politsturm.
Den stora befolkningsökning som följer av detta i de större städerna påverkar naturligtvis allt från stadens miljö till framkomligheten och transportmöjligheterna. De enorma flervåningshus som skjuter upp skapar många och stora byggarbetsplatser som stör hela infrastrukturen. Levnadsstandarden sjunker drastiskt även där. Den här absurda situationen följer på en tid där de små samhällena en gång utvecklades aktivt för att skapa goda miljöer med kultur och bra boende, dit människor sökte sig.
Marknadsekonomins lönsamhetskrav
Det som vände upp och ned på läget var Sovjetunionens kollaps. Under Sovjettiden skapades många städer på platser där råvaror utvanns och bearbetades. De fungerade också som transportnav och vetenskapliga centra. Den socialistiska staten tillhandahöll all nödvändig infrastruktur för invånarna: bland annat kulturcentra, idrottsanläggningar och teatrar. Allt som behövdes för ett fullvärdigt liv fanns tillgängligt: barnen fick utbildning, det fanns möjligheter till en intressant och meningsfull fritid. När den sovjetiska staten upphörde att existera och ersattes av en ”effektiv marknadsekonomi” visade det sig att det helt enkelt var olönsamt och ekonomiskt ineffektivt att erbjuda människor i små städer ett drägligt liv. Enligt Moskvas borgmästare är det enklare att investera där befolkningstätheten är högre, eftersom detta ger en högre avkastning: ”…om du bygger en pipeline, en gasledning eller en väg till en by där bara tre äldre kvinnor bor, vilken avkastning får du då?”
I en marknadsekonomi blir människan ett verktyg för vinst, och ingenting kan förändras i grunden förrän staten blir socialistisk, det vill säga förrän den existerar för alla arbetande människor. Endast en sådan stat skulle representera vanliga arbetares intressen och ge dem allt de behöver för att leva och arbeta bekvämt, inte bara i storstäder utan även i småstäder. Under socialismen är prioriteringen att säkerställa en anständig levnadsstandard för vanliga medborgare, vars arbete skapar de varor som dagens kapitalister så noggrant beräknar sin vinst på.
