JULKRÖNIKA Det år som lett fram till denna julafton har på många sätt varit ett mörkt och svårt år. De imperialistiska krigen har dödat tiotusentals människor i Ukraina, Gaza, Syrien och Sudan, och på andra platser ligger krigshotet son en tung skugga över människorna. Fattigdom och hänsysnlös utsugning pressar in männikor i fruktansvärda situationer, från barnarbetarna i Kongo till de papperslösa som jobbar svart i Sverige. Och vår planet tycks rusa mot en miljöförstörelse och klimatförändring av gigantiska mått.
Mitt i detta ska vi fira jul, och kommersialismen slår klorna i oss utan misskund. Det som vi eventuellt har över i plånboken (eller som vi lånar i desperation) ska omvandlas till plastskräp, mat som inte är hälsosam och dryck som ofta är ännu mindre hälsosam – och det är svårt att värja sig.
Det blir inte lättare av att världen känns så hopplös, att så få ljus lyser på horisonten. Imperialismen har brett ut sig över länderna och borgerligheten rustar för krig. Sovjetunionen är borta, Kuba kämpar för sin överlevnad och de revolutionära partierna är med några få undantag riktigt små. Vad ska man hoppas på? Kommunister som tappat framtidstron pratar om en multipolär värld och om att i varje given situation välja det minst onda av de alternativ som kapitalismen erbjuder oss, och snart har de slutat att vara revolutionärer och sugs in i ett borgerligt floskelmakeri. Andra blir passiva och trötta, orkar inte tänka på alternativ till den rådande ordningen.
Och det är då jag vill citera en grekisk sång som jag hörde nån gång och som inte vill lämna mig ifred:
”Om du vill gå framåt, glöm inte att vända dig om och se bakåt, så att du går från ett ljus till ett annat!”.
Så är det. Vänd dig om och se på de stora ljus som är Pariskommunen och Oktoberrevolutionen, som är segern over nazismen tack vare Sovjetunionen, som är upproret på Kuba. Låt de ljusen falla på din väg och gå tillsammans med de kamrater som började röja vägen – och du kommer att kunna tända nya ljus i framtiden och hjälpa till att hålla vid liv de små eldslågor som redan brinner klart. Det minsta som kommer att hända är att du åtminstone kommer att se dem i den allmänna dimman… och kanske känns det redan mindre hopplöst då? Och visst är det väl också läge att citera Bertolt Brecht:
”Die Nacht har zwölf Stunden, dann kommt schon der Tag” (Natten har tolv timmar, sedan kommer dag)
GOD JUL önskar Riktpunkts redaktion!
