KRÖNIKA Det måste vara tråkigt att vara Valmyndighet. Man bemöter samma sak varje valomgång, och trots att så många gamla men också nya partier deltar är processen densamma hela tiden, och till sist är det inte så många partier som klarar spärren och inte så många som bildar regering.
Därför har man grupperat partierna till en blå och en röd grupp och utifrån det diskuterar man vilka som får majoritet. Ibland blandar man i lite grönt och lite grått men dessa färger får hållas inom ramen för de två stora grupperingarna. Rosa räknas också som röd.
Mitt i denna tråkiga situation händer det nåt spännande. Kommunisterna vill delta i valet med sitt riktiga och i stadgarna antagna namn. Valmyndigheten har äntligen fått nåt att bita i. Ett nytt spännande uppdrag. Man tar fram alla lagar, paragrafer och dokument och börjar utreda. Det tar tid att tolka allt det där. Det tar tid att vara den borgerliga demokratins kloka byråkrater å ena sidan och å andra sidan att vara ett slags övergripande demokratins väktare och allvetare.
Sånt måste man förstås klara på det bästa demokratiska sätt. Man skapar nya bestämmelser och tolkningar varje gång. Därför blir det så, att ena gången går det bra att delta med bara partiets initialer och nästa gång så får man inte det, utan man ska ha ett ord till.
Nu har kommunisterna fått sin nya valbeteckning till nästa val. Efter 2026 kan ingen vara säker hur det blir. Det får tolkningen av dokument och paragrafer bestämma då.
Om man var lite retsam skulle man kunna tro att valmyndigheten jävlas med kommunisterna och har lite kul samtidigt, men det här är allvar. Kommunisterna överklagar valresultatet, tänker myndigheten. Anklagar oss för att myndigheten är odemokratisk. Kommunisterna vill förändra samhället, funderar valmyndigheten. Om de får makten kommer valmyndigheten inte att finnas kvar. Kommunisterna är motståndare, kan myndigheten tycka. Man känner att man har ett stort ansvar och för närvarande också en liten rädsla för kommunisterna. Man har hört, läst och fått utbildning i skolan om alla hemska saker som kommunisterna står för, så varför ska man underlätta deras arbete? Man skyddar demokratin på det här viset och det är både allvarligt och ansvarsfullt, och samtidigt har man lite kul med att utreda och svara på deras överklagan.
Kan man ändra nåt i demokrativäktarnas sätt att tänka? Nej inte för tillfället. Men när partiet blir större, när alla revolutionärer som inte tror på kapitalismen närmar sig partiet kommer valmyndigheten och de andra kapitalistiska fästen att överväga med större allvar om det går lätt att jävlas med kommunisterna. Då kommer det nog inte att kännas så kul längre. Tiden kommer, klockan tickar!
Panos Alepliotis
För att förklara sig ett demokratiskt land så har Sverige otroligt strikta krav för att partier ska få ta del av den stats finansierade valmodellen.
Att få 1%(ca. 100 000 röster) UTAN statsfinansiell hjälp, samt att sedan behöva helt meningslöst dela ut sina valsedlar på egen hand till ALLA vallokaler, där vem som helst sedan kan kasta dem i soptunnan; det är absurt att kalla detta jämlikt demokratiskt deltagande.
Svensk ”demokrati”.