KULTUR Att se film om nazismen är farligt. Jag såg nyss Lee, om Lee Miller – krigskorrespondent under andra världskriget och en av de mest framstående som dokumenterat nazismens brott.
Filmen skildrar hennes liv som kvinna under det tidiga 1900-talet, från ex-modell för Vogue till en motvillig men beslutsam kämpe, med kameran som vapen. Den följer hennes kamp för att navigera i en värld av män, och fånga bilder av kriget mot Hitler-fascismen. Vi får se livet hos de som stod i fronten, de som inte fick några medaljer för sitt mod, och de mörka skeenden som undgick omvärldens blickar.
Här följer en prosadikt, författad efter att jag sett filmen till sitt slut:
Det är så rått, så grymt – en upplevelse som fyller kroppen med sorgsen vrede. En farlig känsla, men den enda sunda reaktionen.
Och ändå finns de som tvivlar, som firar. De som andas annat än avsky för slika vidrigheter!
Vilken människa kan gå en dag utan antagoni för stöveltrampet, för ondskan? För de småaktiga rädslor som driver de stora förbrytelserna?
Ingen värdig själ kan bära annat än järn och stål mot fascismen och dess gelikar – brottslingarna mot själva människolivet!
Hur kan någon göra annat än att brinna som kol, att som glöden under jorden blåsa upp till brand, vid tanken på att det fortfarande och ånyo finns de som följer slaktarnas spår? Som, trots historien, väljer att inte kämpa. Som fogar sig och gängar sig med blod, lidande, svält och sjukdom.
Ingen frid ska åligga brun- och svartskjortor! Bara förlust väntar de som utan eftertanke försätter arbetare i förhållanden som inte kan kallas annat än nazistisk tortyr.
Blodet av bödlarna, av slavdrivarna, av herrefolket – utgjutet ur ägarnas och kapitalisternas tjärsvarta ådror!
Endast mörker väntar dem som dyrkar rikedom och makt. De som säljer lidande för sedlar och värdepapper!
Tjära ska deras tårar vara när de ber om nåd, när deras öde förseglas, när arbetaren tar det som rättmätigt är deras!
Endast de som hatar det förhatliga och älskar kampen för träldomens frid kan hoppas på fröjd!
Farliga känslor vaknar, när man ser på film om världens grymhet, men det är det enda friska en människa kan känna, det enda sunda för den som livet älskar!
Tudor Häggberg
