UTRIKES I den lilla industristaden Chiatura i västra Georgien har gruvarbetare inlett en omfattande kampanj för att protestera mot massuppsägningar utan kompensation. Det handlar om arbetare inom manganindustrin, som i flera generationer utgjort ryggraden i stadens ekonomi – och som nu hotas av ett nedläggningsförfarande utan rätt till ersättning eller sociala garantier.
Uppemot 800 arbetare har redan undertecknat ett öppet brev där de kräver att få behålla sina arbetsplatser eller kompenseras rättvist vid uppsägning. I brevet vädjar de om stöd från landets premiärminister Irakli Garibasjvili och uppmanar till omedelbara förhandlingar med statliga företrädare. Arbetarna uttrycker även solidaritet med fyra kollegor som nyligen fängslades under pågående strejkaktioner.
Protesten bröt ut sedan företagsledningen vid Georgian Manganese – en av landets största arbetsgivare i gruvsektorn – började kräva att arbetarna undertecknar frivilliga uppsägningspapper utan löfte om kompensation. Flera vittnesmål från platsen beskriver hur detta i praktiken är ett tvång, då alternativet för många är fortsatt osäkerhet eller svartlistning.
Situationen eskalerade ytterligare när fyra arbetare arresterades i slutet av april. De anklagades först för att ha skadat gruvchefen under ett fysiskt bråk, men åklagarmyndigheten valde senare att uppgradera åtalet till ”organiserat gruppvåld”. Detta trots att flera vittnen – däribland ortens metropolit inom den georgiska kyrkan – vittnat om att två av de åtalade inte ens befann sig på platsen vid tillfället.
Arbetarnas advokater hävdar att åtalet till stor del bygger på vittnesmål från individer med starka band till företagsledningen. Domstolen valde ändå att besluta om fortsatt häktning, med motiveringen att frihet för de åtalade skulle kunna ”eskalera konflikten”.
Chiatura, en stad med cirka 10 000 invånare, har länge varit beroende av manganbrytningen för sin överlevnad. Georgian Manganese, som ägs av ett amerikanskt moderbolag, har i flera år kritiserats för brott mot arbetsmiljö- och miljölagstiftning. Under 2021 tog den georgiska regeringen tillfälligt över förvaltningen av företaget, men överlämnade åter driften till privata aktörer utan långsiktig lösning.
Det aktuella läget avslöjar de strukturella svagheterna i ett land där utländskt ägande har en stor roll och staten inte garanterar arbetarnas rättigheter, medan den fackliga representationen är svag. Regeringens tystnad i frågan tolkas av många som en eftergift till kapitalintressena.
Gruvarbetarna i Chiatura har tidigare stått i centrum för arbetarkamp: så sent som 2019 genomförde de en hungerstrejk för bättre arbetsvillkor. Dagens protester ses därför inte bara som en strid om kompensation, utan som ett uttryck för en djupare frustration över ett system där arbetskraftens värde alltmer reduceras till en förbrukningsvara.
Kampen Chiatura är ännu ett exempel på den tilltagande radikaliseringen bland arbetare i periferin av det kapitalistiska världssystemet – där den sociala kostnaden för vinsterna allt oftare läggs på dem som bär samhället på sina axlar.
Josef Brant
