KRÖNIKA Lars Lundberg från SKP Härjedalen skrev en insändare som publicerades i Tidningen Härjedalen på 1 maj. Riktpunkt återpublicerar här hans intressanta krönika på temat att det är dags för arbetarklassen att minnas sin historia och räta på ryggen!
Jag läste helt nyligen en bok skriven av Panos Alepliotis. Panos beskriver i boken hur han som ung student från Grekland kom till Sverige och Uppsala universitet och hur han då upplevde kulturkrocken mellan Sverige och Grekland. Det hela resulterade i boken ” Är de kloka de där svenskarna”. Panos var tidigare samhällsbyggnadschef i Härjedalens kommun.
När jag läst boken kommer jag osökt att tänka på om vi Härjedalingar verkligen är riktigt kloka. Vi älskar att höra talas om och läsa om fröken Eriksson i spritkassan på ”Storan”, eller fröken Ebba som skötte serveringen. Vi njuter i fulla drag när vi hör talas om ”Stor Per Svensa” när han i vredesmod med bara knytnäven slog bort en knut på timmerkojan. Däremot när det gäller arbetarrörelsens historia i Härjedalen är vi direkt ointresserade.
Ja, ibland föraktar vi den historia som vi alla borde vara mycket stolta över. Hur många av oss är det som ens känner till att två av Joe Hills systrar slog ner sina bopålar i Högvålen, den ena systern fick tjänst som lärarinna i Högvålen och den andra systern Estrid fick tjänst som telefonist i Tännäs.
Hur många av oss är det som känner stolthet över Robert Berglöw 1886 – 1975, han är mest känd som den röde skräddaren från Sveg. Han var en av den svenska arbetarrörelsens främsta agitatorer och organisatörer. Han organiserade Härjedalens arbetare [och var med vid grundandet av SKP 1917]. Varför finns det i Sveg ingen gata eller allmän plats som är uppkallad efter Den röde skräddaren från Sveg? I Norrköping finns ett enormt museum kallat Arbetets museum, i Sundsvall finns en permanent utställning om den stora Sundsvallsstrejken 1879. Liknade arrangemang finns lite varstans i Sverige, bl.a. i Pajala. Men inte i Härjedalen, vi bryr oss inte. Vi är mer intresserade av häst-åkaren Fredrik Nordin.
Under andra världskriget fanns i Lövnäsvallen ett interneringsläger där man fängslade svenska motståndsmän under kriget. Tanken med detta och de andra lägren var att om Nazi-Tyskland skulle invadera även Sverige, så trodde den svenska militären att man skulle kunna blidka nazisterna genom att servera Sveriges ledande frihetskämpar på ett silverfat. Efter slaget vi Stalingrad 1943 när alla insåg att Sovjetunionens röda armé skulle mala ner de nazistiska horderna lade man ner lägren och brände all dokumentation om dessa. Kvar blev endast fångarnas egna berättelser.
För några år sedan satte SKP i Härjedalen upp en minnestavla i Lövnäsvallen för att hedra de fängslade frihetskämparnas minne. Minnestavlan blev ganska omgående vandaliserad. Skulle något liknande ske i Norge där ett krigsminne blev vandaliserat skulle det leda till en nationell skandal. Inte i Härjedalen, där togs vetskapen om det hela emot med en gäspning.
Nu när vi firar den 1:a Maj, arbetarnas egen högtidsdag, är det hög tid att vi alla arbetare rätar på ryggen och firar dagen med att bland annat kräva:
NEJ TILL KRIGSEKONOMI
FRED I UKRAINA – Ukrainas naturtillgångar tillhör det ukrainska folket. Ingen fred är möjlig under imperialismens epok.
STOPPA FOLKMORDET I PALESTINA
LEVE 1:a MAJ
Lars Lundberg
