Kapitalets rädsla för sin egen bakgård

POLITISK KOMMENTAR USA:s president Donald Trump har beordrat en ny våg av massdeportationer riktade mot migrantarbetare – denna gång med särskilt fokus på Los Angeles County. Det är ingen liten operation: av de drygt 10 miljoner invånarna i området är 3,4 miljoner födda utanför USA. För den kapitalistiska staten framstår detta som ett ”säkerhetsproblem”. Men för verkligheten – och för kapitalets eget maskineri – är dessa arbetare en grundbult i den amerikanska ekonomin.

Ändå ser vi hur massarresteringar, razzior och våldsamma insatser – med gummikulor, tårgas och militär närvaro – genomförs i bostadsområden, byggarbetsplatser och affärer. Bara i maj arresterades över 1 500 personer i Massachusetts under ”Operation Patriot”, och över 66 000 migranter har redan deporterats sedan årets början. Planen är tydlig: 3 000 arresteringar – varje dag.

Detta är inte bara ett försök att vinna röster genom nationalism och främlingsfientlighet. Det är en medveten klasspolitiskt offensiv. Migrantarbetarna, som ofta står längst ned i produktionskedjan, har blivit måltavlor för repression – inte på grund av sin position i samhället, utan trots den. Den kapitalistiska staten förbereder sig för krig, både inrikes och utrikes, och som alltid börjar det med att ”rensa upp” på hemmaplan.

Motståndet har inte låtit vänta på sig. Utanför interneringscenter samlas tusentals för att protestera. Röster skanderar slagord mot fascism och statligt övervåld. Och även om motståndet än så länge är spontant, utan organisation, visar det på något djupt: arbetarklassen i USA börjar ana vad som väntar.

Kapitalet mobiliserar sina repressiva verktyg

När kapitalismen går in i krisens fas hårdnar dess våld. Den borgerliga staten – oavsett om den bär republikansk eller demokratisk färg – mobiliserar sina repressiva verktyg mot dem som saknar röst och rätt. Migrantarbetare, prekariat, svarta och bruna arbetare – alla som utgör det ”illegitima” proletariatet blir måltavlor. De ska disciplineras, splittras, deporteras.

Men varje gång en migrant slår tillbaka – varje gång solidariteten mellan dokumenterade och odokumenterade arbetare manifesterar sig – varje gång motståndet växer trots rädsla, repression och förtryck, då skakar systemets grundvalar.

För det verkliga hotet mot USA:s borgarklass kommer inte från Mexiko eller Centralamerika. Det kommer inifrån – från en vaknande och allt mer militant arbetarklass som förhoppningsvis kommer snart förstå att det inte handlar om att välja president, utan om att avskaffa systemet.

 

Josef Brant

One thought on “Kapitalets rädsla för sin egen bakgård

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.